Söndagen 18 juni firar kristna kyrkan 2:a Söndagen efter Trefaldighet och då handlar temat om Kallelsen till Guds rike. Kallelsen till Guds rike framträder tydligast i de ord Jesus säger i dagens evangelietext: ”Det är in­te de fris­ka som behöver läka­re, ut­an de sju­ka. Jag har in­te kom­mit för att kal­la rättfärdi­ga, ut­an syn­da­re.” De som påstår sig vara friska och utan något fel är oftast tillräckliga i sig själva, medan syndaren är väl medveten om sin situation och i ödmjukhet söker hjälp. Texterna för söndagen hittar du nedan:

Dom 6:7-16
När is­ra­e­li­ter­na ro­pa­de till Her­ren och kla­ga­de över mid­ja­ni­ter­na sände han en pro­fet till dem som sa­de: ”Så säger Her­ren, Is­ra­els Gud: Det var jag som förde er ut ur Egyp­ten, förde er ut ur slavlägret. Jag rädda­de er från egyp­ter­na och från al­la and­ra som förtryck­te er. Jag drev un­dan dem för er och gav er de­ras land. Jag sa­de till er: Jag är Her­ren, er Gud, ni får in­te dyr­ka de gu­dar som dyr­kas av amo­re­er­na, i vil­kas land ni bor. Men ni lyss­na­de in­te på mig.”

Her­rens äng­el kom till Of­ra och sat­te sig un­der te­re­bin­ten som tillhörde avi­es­ri­ten Jo­ash. Gi­de­on, hans son, höll just på att tröska ve­te i vin­pres­sen för att mid­ja­ni­ter­na in­te skul­le kom­ma åt det. Her­rens äng­el vi­sa­de sig för ho­nom och sa­de: ”Her­ren är med dig, tapp­re kri­ga­re!” Gi­de­on sva­ra­de: ”Men, her­re, om Her­ren är med oss, varför har då allt det­ta drab­bat oss? Var är al­la de un­der som våra fäder ta­la­de om när de berätta­de hur Her­ren förde oss ut ur Egyp­ten? Nu har Her­ren svi­kit oss och gett oss i mid­ja­ni­ter­nas våld.” Her­ren vände sig till Gi­de­on och sa­de: ”Gå, och bru­ka den kraft du äger till att rädda Is­ra­el ur mid­ja­ni­ter­nas våld. Det är jag som sänder dig.” Gi­de­on sva­ra­de: ”Men, her­re, hur skul­le jag kun­na rädda Is­ra­el? Min ätt är den ring­as­te i Ma­nas­se, och själv är jag den yngs­te i min fa­milj.” Her­ren sa­de: ”Jag skall va­ra med dig. Du kom­mer att slå mid­ja­ni­ter­na som om de vo­re en en­da man.”

1 Kor 1:26-31
Bröder, tänk på när ni blev kal­la­de: in­te många var vi­sa i världs­lig me­ning, in­te många var mäkti­ga, in­te många förnäma. Men det som är dårak­tigt för värl­den ut­val­de Gud för att låta de vi­sa stå där med skam, och det som är svagt i värl­den ut­val­de Gud för att låta det star­ka stå där med skam, och det som värl­den ser ner på, det som ring­ak­tas, ja, som in­te finns till, just det ut­val­de Gud för att göra slut på det som finns till, så att ing­en människa skul­le kun­na va­ra stolt inför Gud. Ge­nom ho­nom finns ni i Kristus Je­sus, som har bli­vit vår vis­het från Gud, vår rättfärdig­het, vår he­lig­het och vår fri­het. Som det står skri­vet: Den stol­te skall ha sin stolt­het i Her­ren.

Mark 2:13-17
Och han gick längs sjön igen. Al­la människor kom till ho­nom, och han un­der­vi­sa­de dem. När han gick där fick han se Le­vi, Al­fai­os son, sit­ta ut­anför tull­hu­set, och han sa­de till ho­nom: ”Följ mig!” Och Le­vi steg upp och följ­de ho­nom.

När Je­sus se­dan låg till bords i hans hus var det många tullin­dri­va­re och syn­da­re som låg till bords till­sam­mans med ho­nom och hans lärjung­ar, för det var många som följ­de ho­nom. När de skriftlärda bland fa­ri­se­er­na fick se att han åt med syn­da­re och tullin­dri­va­re sa­de de till hans lärjung­ar: ”Äter han med tullin­dri­va­re och syn­da­re?” Je­sus hörde det och sa­de: ”Det är in­te de fris­ka som behöver läka­re, ut­an de sju­ka. Jag har in­te kom­mit för att kal­la rättfärdi­ga, ut­an syn­da­re.”