Söndagen 11 juni 2023 firar kristna kyrkan 1:a söndagen efter Trefaldighet och då handlar temat om Vårt dop. Dopet i Jesu namn handlar om en gåva som vi fått möjlighet att ta emot och göra något av! Att bli döpt som barn är ofta kopplat till en ritual som, särskilt kyrkan i väst, anses vara inträdet till Kristi kyrka. Men om den döpte inte förvaltar dopet som en gåva som Gud har skänkt oss så blir dopet i Jesu namn helt obetydligt. Därför är det viktigt att förstå vad dopet handlar om, något som vi kan läsa om i dagens evangelietext där profeten Johannes säger: Jag döper er med vat­ten för omvändel­sens skull. Men han som kom­mer ef­ter mig är star­ka­re än jag, och jag är in­te värdig att ta av ho­nom hans san­da­ler. Han skall döpa er med he­lig an­de och eld. Han har kast­sko­veln i han­den och skall ren­sa den tröska­de säden och sam­la ve­tet i sin la­da, men ag­nar­na skall han bränna i en eld som ald­rig slock­nar.”

1 Mos 7:11-23
Det år då Noa blev 600 år, den sjut­ton­de da­gen i and­ra måna­den, den da­gen bröt al­la det sto­ra dju­pets källor fram och him­lens damm­luc­kor öpp­na­des, och reg­net strömma­de ner över jor­den i fyr­tio da­gar och fyr­tio nätter. Just den da­gen gick Noa och hans söner Sem, Ham och Ja­fet in i ar­ken, och med dem No­as hust­ru och hans tre son­hust­rur, vi­da­re al­la de oli­ka ar­ter­na av vil­da djur och bo­skap, de oli­ka ar­ter­na av det som krälar på jor­den och av det som fly­ger, både fåglar och al­la and­ra djur med ving­ar. Al­la kom de in till Noa i ar­ken, ett par av al­la le­van­de va­rel­ser. De kom, ha­nar och ho­nor av al­la slags djur, så som Gud ha­de be­fallt Noa. Och Her­ren stäng­de igen om ho­nom.

Då kom flo­den över jor­den. Den va­ra­de i fyr­tio da­gar, och det kom så myc­ket vat­ten att ar­ken lyf­tes och flöt över jor­den. Vatt­net steg högt över jor­den, och ar­ken drev på vatt­net. Allt högre steg vatt­net över jor­den, tills det täck­te även de högs­ta ber­gen un­der him­len. Vatt­net steg mer än sju me­ter över ber­gen. He­la myll­ret av va­rel­ser på jor­den gick un­der: fåglar, bo­skap och vil­da djur, allt liv som jor­den vim­la­de av, och al­la människor. Allt som lev­de och an­da­des dog, al­la va­rel­ser som lev­de på land. Her­ren ut­plåna­de allt som fanns till på jor­den, människor och fyr­fo­ta­djur, kräldjur och him­lens fåglar: allt ut­plåna­des från jor­den. Kvar blev ba­ra Noa och de som var med ho­nom i ar­ken.

Apg 8:26-39
En äng­el från Her­ren sa­de till Fi­lip­pos: ”Gå nu vid mid­dags­ti­den ut på vägen som le­der från Je­ru­sa­lem ner till Ga­za. Den lig­ger öde.” Han gick ge­nast. Då kom där en eti­o­pi­er som var mäktig ho­veu­nuck hos kan­da­ke, den eti­o­pis­ka drott­ning­en, och ha­de an­sva­ret för he­la hen­nes skatt­kam­ma­re. Han ha­de fa­rit till Je­ru­sa­lem för att till­be Gud och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste pro­fe­ten Je­sa­ja. An­den sa­de till Fi­lip­pos: ”Gå fram till vag­nen och håll dig in­till den.” Fi­lip­pos skyn­da­de fram, och när han hörde man­nen läsa pro­fe­ten Je­sa­ja fråga­de han: ”Förstår du vad du läser?” – ”Hur skul­le jag kun­na det ut­an att någon vägle­der mig?” sva­ra­de man­nen. Och han bad Fi­lip­pos sti­ga upp och sätta sig bred­vid ho­nom. Skriftstället som han läste var det­ta: