Andra söndagen i fastan
Söndagen 5 mars firar kristna kyrkan 2:a Söndagen i Fastan, och då handlar temat om den kämpande tron, ett tema som är förståeligt då vi ofta har problem att i all enkelhet tro på Jesus Kristus som vår ende Frälsare (räddning) och Herre. Satan kämpar ofta med både näbbar och klor, och gör allt för att få oss att falla för hans lögner om vad Gud har sagt och vill, , såsom Eva och Adam gjorde. Kristna tron handlar primärt om att i alla lägen förlita sig på vad Guds Ord säger. Det som Bibeln anger ska vi varken lägga till något, eller dra ifrån något. De som trots allt gör det begår en mycket allvarlig synd som kommer att förorsakar dem en dom som ingen önskar bli drabbad av. Vi ska såsom Moses föräldrar våga tro i all enkelhet, trots eventuella hot och prövningar som vi kan bli utsätta för. För en kristen är det befriande att läsa det Jesus sade till lärjungarna: ”De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”
Jes 61:1-3
Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. De skall kallas ”rättfärdighetens träd”, som Herren planterat för att visa sin härlighet.
I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.