Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt. 6:24-34)

Ingen kan tjäna två herrar, säger Jesus. Det stämmer knappast med vår alldagliga erfarenhet. Men vi är fria människor i ett fritt land, där också en arbetare kan hävda sin rätt. I Palestina var han – i synnerhet om han var slav – helt utlämnad åt sin arbetsgivares godtycke. Tjänade man två herrar, så kunde man vara säker på att åtminstone en av dem krävde för mycket. Och då gick det inte att dela sig.

På samma sätt är det med Gud och Mammon, säger Jesus. Att dela sig mellan två så olika herrar, det går bara inte. Det är inte lönt att försöka – fast så många gör det försöket.

Mammon var judarnas namn på pengarna, förtjänsten, profiten, det man lagt på hög. Det var ett ord med dålig klang. Att tjäna Mammon betydde att göra pengarna till det viktigaste i livet och tillåta sig litet av varje för att komma över dem. Jesus räknar nu inte med att hans åhörare vill tjäna enbart Mammon. Problemet är att vi människor så gärna vill tjäna både Gud och Mammon. Visst vill man ha Guds hjälp. Men det är fasligt bra också med pengar. Visst är det gott att ha Gud att trygga sig vid. Men nog går det lättare om man har pengar på banken. Och skulle man välja mellan att resten av sitt liv leva utan pengar eller utan Gud, så är frågan vilket man valde.

Hur ska man nu bära sig åt för att inte halta på båda sidor? En radikal utväg är att ge bort allt vad man äger. Jesus kunde någon gång anbefalla den utvägen – till exempel åt den rike ynglingen. Men Sackeus gav bara bort hälften av sina ägodelar och om Nikodemus och Josef från Arimatea hör vi inte att de avyttrade vad de ägde, varken helt eller delvis. Och Paulus säger till dem som har stulit att nu ska de börja arbeta och skaffa sig inkomster, så att de har något varav de kan dela med sig åt dem som lider brist.

Frågan är alltså inte hur mycket vi är villiga att ge bort av Mammons goda. Allt ska läggas i Kristi händer. Vi måste en gång för alla sluta upp att tänka, att det vi förtjänar är vårt eget och det bara gäller att komma överens med Gud om hur stor procent han ska få i provision. Det finns två sätt att bygga upp sitt liv. Man kan ta allt ur Guds händer och vara hans förvaltare, glad och nöjd med det som han ger. Eller man kan ta allt i sina egna händer och räkna det för sitt, både pengarna och planerna och allt vad man äger eller tänker skaffa sig. Mellan dessa båda livsprogram har vi att välja. Vi ska bara inte försöka kombinera dem.