Femtonde söndagen efter Trefaldighet
Söndagen 25 september firar kristna kyrkan 15:e söndagen efter Trefaldighet och då handlar temat om Ett är nödvändigt. Vanligtvis vet vi att det enda nödvändiga för oss alla är att vi måste dö en kroppslig död. Ingen kommer undan. Det som inte alla vill veta, eller intellektuellt förstå, är att vi även ska dömdas den dag då vi ställs inför Domaren som kommer att betrakta var och en av oss utifrån trons aspekt. Har vi förnekat Hans utsände, då har vi även nekat oss själva ett evigt liv. Vår Gud, tvingar ingen att tro på Jesus Kristus som världens räddare. Det är vi själva som är skyldiga till den dom som kommer att realiseras i evigheten, efter att vi har lämnat vår jordiska tillvaro. Ett är nödvändigt och det erbjudandet som universums Skapare har presenterat i Bibeln är avgörande den dag då vi står inför Domaren, som fattar rättvisa beslut. Var vill du befinna dig i evigheten? Svaret på frågan kan bara du själv ange! Guds Ord deklarerar bland annat via Skriften: Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. Texterna för denna söndag hittar du nedan:
Herrens ord kom till Elia: ”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.” Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?” Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.” – ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.” Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.
Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”