Sjätte söndagen efter Trefaldighet

Sjätte söndagen efter Trefaldighet

Söndagen 24 juli firar kristna kyrkan 6:e söndagen efter Trefaldighet och då handlar temat om efterföljelse, som syftar på vårt livsuppdrag att följa Jesus Kristus i både ord och handling, och det kan vi endast genomföra genom att vara trogen Guds Ord och varje dag be om nåd att förstå innebörden i det Herren vill ha sagt och gjort, eller som Jesus uttrycker sig i dagens evangelietext: ”Om någon vill gå i mi­na spår måste han förne­ka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mis­ta det, men den som mis­ter sitt liv för min skull, han skall fin­na det. Vad hjälper det en människa om hon vin­ner he­la värl­den men måste be­ta­la med sitt liv? Med vad skall hon köpa till­ba­ka sitt liv? Människo­so­nen skall kom­ma i sin fa­ders härlig­het med si­na äng­lar, och då skall han löna var och en ef­ter hans gärning­ar”.

Texterna för 6:e söndagen efter Trefaldighet hittar du nedan:

Am 7:10-15

Ama­sja, överste­prästen i Be­tel, sände bud till kung Je­ro­beam av Is­ra­el: ”Amos upp­vig­lar fol­ket mot dig; ri­ket tål in­te hans pro­fe­te­ran­de. Han säger: Je­ro­beam skall dö för svärd, och Is­ra­el skall föras bort från sitt land.”

Till Amos sa­de Ama­sja: ”Gå din väg, si­a­re, försvinn till Ju­da – där kan du tjäna ditt bröd med att va­ra pro­fet! Men här i Be­tel får du in­te läng­re upp­träda som pro­fet, ty det­ta är ko­nung­ens tem­pel, en rik­shel­ge­dom.” Amos sva­ra­de Ama­sja: ”Jag är in­te pro­fet. Jag tillhör in­te det skrået, jag håller bo­skap och od­lar fi­kon. Men Her­ren tog mig från min hjord och sa­de till mig: Träd fram som pro­fet inför mitt folk Is­ra­el.

1 Thess 2:1-8

Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er in­te var förgäves. Ti­di­ga­re ha­de vi, som ni vet, plågats och förödmju­kats i Fi­lip­pi, men vår Gud gav oss mod att pre­di­ka hans evan­ge­li­um för er trots hårt motstånd. Bakom våra förma­ning­ar lig­ger in­te vill­fa­rel­ser, ore­na mo­tiv el­ler be­drägli­ga av­sik­ter. Gud har fun­nit oss värdi­ga att anförtros evan­ge­li­et, och därför ta­lar vi som vi gör; det är in­te människor vi vill va­ra till lags, ut­an Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har ald­rig fa­rit med smic­ker, det vet ni, el­ler haft någon bak­tan­ke på egen fördel – Gud är vårt vitt­ne – och in­te har vi strävat ef­ter att bli ära­de av människor, var­ken av er el­ler and­ra. Ändå ha­de vi som Kristi apost­lar kun­nat kom­ma med an­språk. I stället upp­trädde vi li­ka kärleks­fullt bland er som en mor när hon sköter om si­na barn. Av ömhet för er vil­le vi gärna ge er in­te ba­ra Guds evan­ge­li­um ut­an också våra eg­na liv, så kära ha­de ni bli­vit för oss.

Matt 16:24-27

Se­dan sa­de Je­sus till si­na lärjung­ar: ”Om någon vill gå i mi­na spår måste han förne­ka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mis­ta det, men den som mis­ter sitt liv för min skull, han skall fin­na det. Vad hjälper det en människa om hon vin­ner he­la värl­den men måste be­ta­la med sitt liv? Med vad skall hon köpa till­ba­ka sitt liv? Människo­so­nen skall kom­ma i sin fa­ders härlig­het med si­na äng­lar, och då skall han löna var och en ef­ter hans gärning­ar.

Lämna ett svar