Söndagen 17 juli firar kristna kyrkan Apostladagen och temat är Sänd mig. Det handlar om vårt bejakande att bli sända ut i världen som Kristi lärjungar. Att vara sänd innebär även att vara en ambassadör åt Jesus Kristus! Vi ska alltså inte tala i egen sak utan bara föra vidare det som Jesus Kristus har sagt, och med våra liv visa det som Jesus Kristus gjort. En ambassadör agerar aldrig i egen sak, utan talar endast utifrån den som sänt ut ambassadören. Vår egen sak och kunskap har inget avgörande i denna fråga utan allt som ambassadören säger och gör handlar bara om det som Sändaren har sagt och gjort. Texterna för denna söndag hittar du nedan:

Jes 6:1-8

Det år då kung Us­sia dog såg jag Her­ren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans man­telsläp fyll­de temp­let. Se­ra­fer stod ovanför ho­nom, var och en med sex ving­ar: med två ving­ar skyl­de de an­sik­tet, med två skyl­de de krop­pen och med två flög de. Och de ro­pa­de till varand­ra:

Ro­pet kom trösklar­na att ska­ka i si­na fästen, och temp­let fyll­des av rök. Jag sa­de:

En av se­ra­fer­na flög fram till mig med ett glödan­de kol som han ha­de ta­git från al­ta­ret med en tång. Med det vidrörde han min mun och sa­de: ”När det­ta vidrör di­na läppar blir din skuld bort­ta­gen och din synd so­nad.” Och jag hörde Her­rens röst. Han sa­de: ”Vem skall jag sända, vem vill va­ra vår budbära­re?” Jag sva­ra­de: ”Jag, sänd mig!”

1 Pet 2:4-10

När ni kom­mer till ho­nom, den le­van­de ste­nen, ra­tad av människor men ut­vald av Gud och ärad av ho­nom, då blir också ni till le­van­de ste­nar i ett and­ligt hus­byg­ge. Ni blir ett he­ligt präster­skap och kan frambära and­li­ga of­fer som Gud vill ta emot tack va­re Je­sus Kristus. Det står ju i skrif­ten: Se, på Si­on lägger jag en hörnsten, ut­vald och ärad; den som tror på den skall in­te stå där med skam. Äran till­fal­ler alltså er som tror. Men för dem som in­te tror har ste­nen som hus­byg­gar­na ra­ta­de bli­vit en hörnsten, en sten som de sna­var på, en klip­pa som de stöter emot. De stöter emot därför att de in­te ly­der or­det. Så är det förut­bestämt för dem.

Men ni är ett ut­valt släkte, kung­ar och präster, ett he­ligt folk, Guds eget folk som skall förkun­na hans stor­verk. Han har kal­lat er från mörk­ret till sitt un­der­ba­ra ljus. Ni som förut in­te var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut in­te fann barmhärtig­het har nu fun­nit barmhärtig­het.

Matt 16:13-20

När Je­sus kom till området kring Cae­sa­rea Fi­lip­pi fråga­de han si­na lärjung­ar: ”Vem säger människor­na att Människo­so­nen är?” De sva­ra­de: ”Som­li­ga säger Jo­han­nes döpa­ren, men and­ra säger Elia och and­ra Je­re­mia el­ler någon pro­fet.” – ”Och ni”, fråga­de han, ”vem säger ni att jag är?” Si­mon Petrus sva­ra­de: ”Du är Mes­si­as, den le­van­de Gu­dens son.” Då sa­de Je­sus till ho­nom: ”Sa­lig är du, Si­mon Bar­jo­na, ty ing­en av kött och blod har up­pen­ba­rat det­ta för dig, ut­an min fa­der i him­len. Och jag säger dig att du är Petrus, Klip­pan, och på den klip­pan skall jag byg­ga min kyr­ka, och döds­ri­kets por­tar skall ald­rig få makt över den. Jag skall ge dig nyck­lar­na till him­mel­ri­ket. Allt du bin­der på jor­den skall va­ra bun­det i him­len, och allt du löser på jor­den skall va­ra löst i him­len.” Se­dan förbjöd han lärjung­ar­na att ta­la om för någon att han var Mes­si­as.