Tredje söndagen efter trefaldighet

Tredje söndagen efter trefaldighet

Den 3 juli firar kristna kyrkan 3:e söndagen efter Trefaldigheten då temat handlar om att vara förlorad och återfunnen. Som människa är vi förlorad genom alla de överträdelser och synder vi lever i, åtminstone om vi lever våra liv utifrån världens vis och låter oss ledas av fursten över luftens rike, den andemakt som är verksam i olydnadens människor. Det säger aposteln Paulus tydligt i dagens evangelietext. Sådana har vi alla varit en gång, åtminstone då vi följt våra mänskliga begär och handlat som kroppen och våra egna tankar vill. Av födseln är vi vredens barn, vi så som alla de andra. Så olycklig ser vår världsliga tillvaro ut, men skriver Paulus: Gud, som är rik på barmhärtig­het, har äls­kat oss med så stor kärlek att fast vi var döda ge­nom våra över­trädel­ser har han gjort oss le­van­de till­sam­mans med Kristus – av nåd är ni fräls­ta – och uppväckt oss med ho­nom och gett oss en plats i him­len ge­nom Kristus Je­sus. Texterna denna söndag hittar du nedan:

Jes 51:1-3

Hör på mig, ni som strävar ef­ter rättfärdig­het, ni som söker Her­ren. Tänk på klip­pan ni är hugg­na ur, på schak­tet ni har hämtats från. Tänk på Ab­ra­ham, er far, och Sa­ra, som födde er. En en­da var han när jag kal­la­de ho­nom, men ge­nom min välsig­nel­se blev han många. Her­ren tröstar Si­on, ger tröst åt hen­nes ru­i­ner. Han gör hen­nes öken lik Eden, hen­nes öde­mark lik Her­rens trädgård. Fröjd och glädje skall råda där, lovsång­ens to­ner lju­da.

Ef 2:1-10

Ni var döda ge­nom era över­trädel­ser och syn­der den gång ni lev­de i dem på den­na ti­dens och värl­dens vis och lät er le­das av furs­ten över luf­tens ri­ke, över den an­de­makt som nu är verk­sam i olyd­na­dens människor. Såda­na var vi al­la en gång, då vi följ­de våra mänsk­li­ga begär och hand­la­de som krop­pen och våra eg­na tan­kar vil­le, och av födseln var vi vre­dens barn, vi som de and­ra. Men Gud, som är rik på barmhärtig­het, har äls­kat oss med så stor kärlek att fast vi var döda ge­nom våra över­trädel­ser har han gjort oss le­van­de till­sam­mans med Kristus – av nåd är ni fräls­ta – och uppväckt oss med ho­nom och gett oss en plats i him­len ge­nom Kristus Je­sus. Därmed vil­le han för kom­man­de ti­der vi­sa den överväldi­gan­de ri­ka nåden i sin god­het mot oss ge­nom Kristus Je­sus. Ty av nåd är ni fräls­ta ge­nom tron, in­te av er själva, Guds gåva är det. Det be­ror in­te på gärning­ar, ing­en skall kun­na berömma sig. Vi är hans verk, ska­pa­de ge­nom Kristus Je­sus till att göra de go­da gärning­ar som Gud från början har bestämt oss till.

Luk 15:8-10

El­ler om en kvin­na har tio sil­ver­mynt och tap­par bort ett av dem, tänder hon då in­te en lam­pa och so­par he­la hu­set och le­tar öve­rallt tills hon hit­tar det? Och när hon har hit­tat det sam­lar hon vänin­nor och grann­kvin­nor och säger: Gläd er med mig, jag har hit­tat myn­tet som jag ha­de förlo­rat. På sam­ma sätt, säger jag er, gläder sig Guds äng­lar över en en­da syn­da­re som omvänder sig.”

Lämna ett svar