Denna söndag – 7 maj 2022 – firar den kristna kyrkan fjärde söndagen i påsktiden och texterna utgår från temat Vägen till livet. Vi inleder med texterna här nedan:

Syr 28:3-7
Om en människa bär på agg mot en an­nan, hur kan hon då kräva läke­dom av Her­ren? Hon vi­sar ing­en nåd mot sin medmänniska, men när hon själv har syn­dat tar hon till böner! Hon bär på agg, hon som själv är dödlig – vem skall då ge förso­ning för hen­nes syn­der? Tänk på li­vets slut och ha­ta in­te mer; minns döden och förgäng­el­sen, håll fast vid bu­den. Tänk på bu­den och vred­gas in­te på din nästa; minns förbun­det med den Högs­te och glöm and­ras fel.

2 Kor 4:16-18
Därför ger jag in­te upp. Även om min ytt­re människa bryts ner förny­as min in­re människa dag för dag. Mi­na kort­va­ri­ga li­dan­den väger ju oänd­ligt lätt mot den överväldi­gan­de, evi­ga härlig­het de be­re­der åt mig, som in­te rik­tar blic­ken mot det syn­li­ga ut­an mot det osyn­li­ga. Det syn­li­ga är förgäng­ligt, men det osyn­li­ga är evigt.

Joh 14:1-14
”Känn ing­en oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min fa­ders hus finns många rum. Skul­le jag an­nars säga att jag går bort för att be­re­da plats för er? Och om jag nu går bort och be­re­der plats för er, så skall jag kom­ma till­ba­ka och hämta er till mig, för att också ni skall va­ra där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” To­mas sa­de: ”Her­re, vi vet in­te vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Je­sus sva­ra­de: ”Jag är vägen, san­ning­en och li­vet. Ing­en kom­mer till Fa­dern ut­om ge­nom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fa­der. Ni känner ho­nom re­dan nu och ni har sett ho­nom.” Fi­lip­pos sa­de: ”Her­re, vi­sa oss Fa­dern, det är nog för oss.” Je­sus sva­ra­de: ”Så länge har jag va­rit till­sam­mans med er, och ändå känner du mig in­te, Fi­lip­pos? Den som har sett mig har sett Fa­dern. Hur kan du då säga: Vi­sa oss Fa­dern? Tror du in­te att jag är i Fa­dern och Fa­dern i mig? De ord jag säger er, dem ta­lar jag in­te av mig själv; Fa­dern är i mig och utför si­na gärning­ar. Tro mig när jag säger att jag är i Fa­dern och Fa­dern i mig. El­ler tro åtminsto­ne för gärning­ar­nas skull. San­ner­li­gen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärning­ar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fa­dern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fa­dern blir förhärli­gad ge­nom So­nen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.

När Nya Testamentet talar om ”vägen till livet” hänvisar den i samtliga fall till Jesus Kristus, som den enda vägen, enda sanningen och det eviga livet. Det är genom tron på Kristus Jesus som vi syndare får del av ett evigt liv. Inte ett liv som är likt den vi lever här på jorden, utan det som aposteln Paulus talar om i bland annat 1 Kor. 15.

I söndagens evangelium hör vi Jesus uppmana oss att inte känna någon oro, utan tro på JAHVE och tro på Honom, som är Guds Son. I Jesu faders hus finns många rum. Skulle han annars säga att han går bort för att bereda plats för oss? Om han nu går bort och bereder plats för oss, så ska han komma tillbaka och hämta oss till sig, för att också vi ska vara där han är, och vägen dit han går, den känner vi, säger Jesus.

Tomas tvivlaren ställer frågan som många gör även idag, och som många har gjort under århundradena: Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? Jesus svar är, såsom jag inledde stycket med; Jag är (JAHVE) vägen, sanningen och livet! Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig ska ni också lära känna min fader… Filippos säger att Jesus som Herre ska visa dem Fadern och då är det nog för dem. Jesus svar är fylld av besvikelse men ändå förlåtelse.

Låt oss avsluta med Petrus ord i hans andra brev: