Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster.

Idag läser vi texter från Jeremia 18:1–6; 1 Joh. 5:1–5, Joh 21:15–19 och Ps 145:1–7.  Profeten Jeremia inleder med orden:

Det­ta ord kom till Je­re­mia från Her­ren: Gå ner till kruk­ma­ka­rens hus. Där skall jag låta dig höra mi­na ord. Då gick jag ner till kruk­ma­ka­rens hus och fann ho­nom i ar­be­te vid drej­ski­van. Ibland miss­lyc­ka­des lerkärlet som kruk­ma­ka­ren for­ma­de med si­na händer, och då gjor­de han om det till ett nytt kärl, så som han vil­le ha det. Her­rens ord kom till mig: Skul­le jag in­te kun­na göra med er, Is­ra­els folk, så som den­ne kruk­ma­ka­re gör, säger Her­ren. Som le­ran i kruk­ma­ka­rens händer, så är ni i mi­na händer, Is­ra­els folk.

Aposteln Johannes skriver i sitt första brev:

Var och en som tror att Je­sus är Kristus, han är född av Gud, och den som äls­kar fa­dern äls­kar också hans barn. Att vi äls­kar Guds barn ser vi därav att vi äls­kar Gud och håller hans bud. Ty det­ta är kärle­ken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är in­te tunga, ef­tersom al­la som är födda av Gud be­seg­rar värl­den, och det­ta är den se­ger som har be­seg­rat värl­den: vår tro. Vem kan be­seg­ra värl­den ut­om den som tror att Je­sus är Guds son?

I sitt evangelium skriver Johannes:

När de ha­de ätit sa­de Je­sus till Si­mon Petrus: ”Si­mon, Jo­han­nes son, äls­kar du mig mer än de and­ra gör?” Si­mon sva­ra­de: ”Ja, her­re, du vet att jag har dig kär.” Je­sus sa­de: ”För mi­na lamm på be­te.” Och han fråga­de ho­nom för and­ra gång­en: ”Si­mon, Jo­han­nes son, äls­kar du mig?” Si­mon sva­ra­de: ”Ja, her­re, du vet att jag har dig kär.” Je­sus sa­de: ”Var en her­de för mi­na får.” Och han fråga­de ho­nom för tred­je gång­en: ”Si­mon, Jo­han­nes son, har du mig kär?” Petrus blev be­drövad när Je­sus för tred­je gång­en fråga­de: ”Har du mig kär?” och han sva­ra­de: ”Her­re, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Je­sus sa­de: ”För mi­na får på be­te. San­ner­li­gen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du vil­le. Men när du blir gam­mal skall du sträcka ut di­na ar­mar och någon an­nan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du in­te vill.” (Så angav han med vad för slags död Petrus skul­le förhärli­ga Gud.) Se­dan sa­de han till ho­nom: ”Följ mig!”