APOSTLADAGEN och uppmaningen SÄND MIG!

APOSTLADAGEN och uppmaningen SÄND MIG!

Denna söndag, 4 juli, firar vi aposltadagen och temat är sänd mig och syftar på dem som accepterat att bli utsända för att förkunna Jesus Kristus lära, som den enda räddningen till ett evigt liv. Texterna som läses denna söndag är hämtade från profeten Hesekiel, apostel Paulus och hans brev till Timoteus och slutligen läkaren Lukas och hans berättelse om Jesus Kristus.

Profeten Hesekiel såg:

Över plattformen som var ovanför deras huvuden syntes något som liknade en tron. Den såg ut som safir (blå ädelsten). Högt ovanför tronen satt en som till utseendet liknade en människa. Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag något som liknade en glänsande bronsfärgad ring av eld runtomkring honom (skinande som smält metall). Från hans höfter och nedåt såg jag något som liknande eld, som gav ett strålande ljus omkring honom. Detta sken runt honom såg ut som regnbågen i ett moln en regnig dag. Detta var hur Herrens härlighet (ära, makt) visade sig för mig. När jag såg detta, föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade. Han sade till mig: ”Människa, ställ dig upp på dina fötter så ska jag tala med dig.” Under tiden han talade med mig, kom en vind (ande) i mig och reste mig upp på mina fötter, och jag hörde honom tala. Han sade till mig: ”Du människa, jag sänder dig till Israels hus, till de hednafolk som gör uppror mot mig. Både de och deras fäder har gjort uppror mot mig fram till denna dag. Lyssna nu på vad jag säger till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.” [Lyssna nu och ta emot mitt budskap, och utför sedan det.] Sedan tittade jag och såg en hand som sträcktes ut mot mig, och i den låg en bokrulle. Han rullade ut den framför mig. På både fram och baksidan var det skrivet klagan (uttrycker sorg), suckar (uttryck för smärta) och jämmer. [Vanligtvis skrev man bara på insidan av rullen, men så stor var Israels synd och dom att det var skrivet på båda sidor av skriftrullen.]

Aposteln Paulus berättade för Timoteus att:

Jag är ständigt så tacksam till den som har gett mig all kraft jag behöver, den Smorde, Kristus Jesus vår Herre, eftersom han ansåg mig vara trogen, och satt mig i tjänst, trots att jag tidigare var en hädare, talade nedsättande om de kristna och Jesus, en förföljare av de kristna på grund av deras tro, och en grym, arrogant och våldsam man som överföll och misshandlade kristna människor. Trots detta mötte jag förbarmande eftersom jag hade agerat utan att veta bättre i min otro.Vår Herres nåd har flödat över mig på ett oändligt mäktigt sätt, med tro och kärlek i den Smorde, Kristus Jesus. Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig: ”Den Smorde, Kristus Jesus, har kommit till världen för att frälsa, rädda, hela och befria syndare”, och bland dem är jag den störste. Jag mötte förbarmande och det för att den Smorde, Kristus Jesus, skulle kunna visa allt sitt tålamod mot mig som den förste, ett exempel för att uppmuntra dem som ska komma till tro på honom och vinna evigt liv. Paulus skiftar fokus från sig själv till Gud, och brister ut i en spontan lovprisning. Nu till den eviga Konungen (evigheternas konung, han som är Herre över tiden, som alltid funnits och alltid kommer att finnas), oförgänglig (oförstörbar, odödlig), osynlig, den ende Guden. Hans är äran och härligheten i evigheters evigheter, Amen, ja, det är sant.

Läkaren Lukas berättar för oss:

Nu stod Jesus vid sjön Gennesaret, som ligger på den nordvästra stranden. Folkskaran pressade på honom för att höra Guds ord, och han såg två båtar ligga vid sjön; fiskarna hade gått ur dem för att skölja sina nät. Han klev i en av båtarna, den som tillhörde Simon och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och fortsatte att undervisa folket från båten. När han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Lägg ut på djupt vatten och sänk ner era nät för fångst där.” Då svarade Simon: ”Mästare, vi har arbetat hårt hela natten utan att ha fått något, men eftersom du säger det så ska jag sänka ner näten.” När de hade gjort så fångade de så många fiskar i sina nät att de började brista. Då signalerade de till sina kompanjoner Jakob och Johannes i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och fyllde båda båtarna så att de började sjunka. När Simon Petrus såg detta föll han ned vid Jesu knän och sade: ”Gå bort från mig, Herre, för jag är en syndig människa.” Han och alla som var med honom var helt förundrade på grund av mängden fiskar de fått. Även Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som var kompanjoner till Simon, var lika förundrade. Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd, från och med nu ska du fånga människor.” [Ordet ”fånga” betyder ordagrant att fånga levande, rädda och skona liv. Den som ”fångas” av Jesus får ett nytt verkligt liv. Ordet används bara här och i 2 Tim 2:26. Där används det om människor som hålls fångade i djävulens snara. Både Petrus och djävulen fångar människor, men Jesu tjänare ”fångar” för att befria och djävulen för att binda till att göra hans vilja.] När de fört in båtarna till land, lämnade de allting och följde honom. [Petrus, Jakob och Johannes följde Jesus redan sedan tidigare, se Joh. 1:28. Nu tog de ett steg till och lämnade sina arbeten för att gå in i heltidstjänst för Jesus. Den extra stora fångsten visar på Jesu omsorg om lärjungarnas familjer, de lider inte nöd och får tid på sig att anställa nya fiskare.]

Vad betyder det att vara sänd av Gud, och vill vi verkligen bli utsända för att utföra Kristi ord och gärningar i det vardagliga livet? Dessa frågor kan endast du själv svara på! Om du någon gång har upplevt Guds kallelse så kan det även handla om att agera i en viss specifik situation, eller att utöva ett yrke eller en särskild uppgift som du vet är något som Gud har kallat dig till. Vi har alla olika slags gåvor. Vissa är duktiga som lärare, andra som talare. Någon har fått gåvan att hela, andra att trösta behövande. I en kristen församling finns dessa gåvor representerade säger aposteln Paulus i sitt första brev till korinterna. Paulus anser även att det är viktigt att alla gåvobärare också får möjligheten att ge uttryck för sina olika talanger, vilket inte alltid är praktiskt möjligt eftersom det råder en slags ordning som flertalet följer, i vissa fall i onödan. Det viktiga i detta sammanhang är ändå att du vet att ditt liv är inriktat på att följa Mästaren, Jesus Kristus. Det är det högst primära i ett kristet liv. Ifall vi blir utsända att utföra någon slags speciell tjänst för Herren Jesus Kristus, då ser Han även till att vi får utrymme att agera utifrån Hans kallelse!

Lämna ett svar