Att bli pånyttfödd som kristen

Evangeliet måste förkunnas i världen och det är vår primära uppgift att utföra det, oavsett klimathot eller Covic-19 pandemi. När vi ännu var fiender till Gud så valde Herren att försona oss syndare, något Matteus tar upp i sitt evangelium. Under Jesu tid fanns det ca 6000 fariséer i Israel, och flesta av dem i staden Jerusalem. De förvaltade en religion som var allt annat än bra, enligt Jesus som fördömer dem. Det finns bara två exempel på en omvändelse ifråga om fariséer, och ett av dem återkommer vi till. Dessa fariséer älskade de gamla vinläglarna, sin religion, men vi vet att Jesus kom till dem som inte var religiösa. Han kom för rädda syndare. Vi ska titta närmare på frågan som gäller att bli pånyttfödda. Om vi slår upp Johannes evangeliets 3:e kapitel så läser vi:

Bland fariséerna fanns en man som hette Nikodemus och var medlem av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: »Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.« Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.« Nikodemus svarade: »Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?« Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.« Nikodemus frågade: »Hur är detta möjligt?« Jesus svarade: »Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det! Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.«

Som Kristi kyrka har vi uppdraget att förkunna ett evangelium och i detta specifika fall säger Jesus att syndare måste födas på nytt. Att bli född på nytt är alltså Kristi kyrkas primära uppgift att förkunna. Själva uttrycket att födas på nytt har varit ett återkommande tema inte minst när det gäller olika böcker som producerats runt om i världen. Flesta av böckerna handlar om hur man ska bli född på nytt. Det finns även böcker som handlar om olika många steg för att bli född på nytt. Andra böcker handlar om hur man ska bedja för att bli pånyttfödd. Det finns alltså många olika teman i böckerna och många av dem försöker klargöra vad som ligger till grund för frågan att bli pånyttfödd. Det verkar vara lite av en evangelistisk popkultur att författa böcker kring denna viktiga fråga. Tyvärr verkar det även som om ingen enda författare har förstått vad Herren säger i texten i Johannes, möjligtvis för att det är en enkel jordisk idé som Jesus presenterar. Vi vill ju allt för ofta komplicera det Herren säger. I vers 12 kallar Jesus det för en jordisk illustration, när han säger: Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? Det handlar nämligen om en så enkel sak så att ingen enda ska bli konfunderad kring denna viktiga fråga.

Jesus ger oss alltså en jordisk illustration av pånyttfödelsen, och om vi inte förstår en jordisk illustration hur ska vi då förstå en himmelsk mening med det i så fall, frågar Jesus Nikodemus. Jesus plockar ofta fram återkommande och kända illustrationer för att förklara saker och ting, inte bara för lärjungarna utan även för alla lyssnare. Så om vi inte förstår en enkel jordisk illustration av pånyttfödelsen så lär vi heller aldrig förstå den himmelska betydelsen. Vi måste försöka förstå den himmelska betydelsen av pånyttfödelsen eftersom det är en bärande del i den frälsning som Gud erbjuder oss. Nikodemus frågar i vers fyra »Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?« Om Nikodemus hade träffat på en av dagens många pop-evangelister kanske denne hade föreslagit att; han ska be vissa böner, eller ta vissa steg för att bli pånyttfödd. Men hade den sökande lytt rådet hade han missat hela poängen med det Jesus faktiskt säger. Det Jesus säger är viktigt att beakta, och han börjar med orden sannerligen, sannerligen, en hänvisning till något nytt som Nikodemus inte känner till. Dessutom betyder det Jesus säger att vi måste bli född från ovan, vilket även framkommer längre fram i texten. Vi kan fråga oss själva: Vad hade jag för egen roll, eller vad gjorde jag för insatser, i samband med att jag föddes av min mor? Svaret är förstås; Inga alls! Jag bidrog inte med något alls när min mor födde mig. Därför använder Jesus sig av denna illustration för att klargöra pånyttfödelsen. Vi har alltså ingen som helst roll, eller bidrar inte med några insatser, i samband med att vi blir födda, varken när vi föds jordiskt, än mindre när vi födds på nytt andligt.

Om vi ger oss själva chansen att fundera kring denna fråga går det inte att mista sig i frågan. Det är därför som Jesus säger det han säger. Att födas på nytt andligt är ett arbete där vår insats inte spelar någon roll alls. Vår födsel sker oavsett vår inställning, eller insats. Vi har ingen del i saken, oavsett vi vill det eller inte. Detta är ett arbete som Gud utför! Detta raderar alla tankar på en slags egen rättfärdighet. Den nya födseln är något Gud som rår över, utan vår inverkan eller påverkan. All religion, ceremonier, ritualer, sakrament och annat som vi förfogar över har ingen mening i sammanhanget. Det är inget som Gud och vi gör tillsammans utan det är Gud allena. Vi kan inte inträda in i Guds rike för att vi försökt bli en bättre person, eller mer religiös, eller mer moralisk. Våra intentioner spelar ingen roll. Det är den betydelsen som Jesus presenterar. Det gör han till en individ som tillhör Högsta domstolen i Jerusalem, farisén och enligt texten den aktade läraren och medlem av Israel. Jesu ord stoppar legalisten innan han tagit första steget för att rättfärdiga sig själv. Hela sitt liv har denna farisé levt ett mycket strängt moraliskt liv, som föredöme för de rättfärdiga i Israel. Hans egenrättfärdighet var ett försök att bedra Guds rike, vilket framkommer tydligt. Jesus menar att det är allt för ingenting, något Nikodemus inte har förväntat sig. Din moral, alla dina alla försök att vara god, ditt hela liv betyder inget i sammanhanget, enligt Jesus. Det är ett dramatiskt moment, även för oss. Det är viktigt att förstå det eftersom det är ett evangelium vi ska förkunna vidare till dem vi möter.

Denna berättelse är viktigt eftersom den handlar om en av endast två fariséer i NT som fick möjlighet att ta emot evangeliet genom Jesu egna ord. Evangeliet är inget för dem som försöker göra något eget, eller för dem som försöker göra allt för att bli en bättre människa, eller som försöker göra mer gott av religiösa gärningar, eller bli en än mer moralisk människa, eller som försöker bli en bättre bedjare, eller en som försöker lära sig än mer religiösa saker. Inget eget ger några som helst fördelar för någon att komma in i Guds rike, inte enligt Jesu ord. Vi kan inte fasta, eller be oss själva, till en ny födelse. Vi har ingen roll i en andlig pånyttfödelse, lika lite som vi har i vår fysiska födsel här på jorden.

I kapitel 2 skriver Johannes: Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan. Eftersom Jesus är Guds Son, alltså Gud, kunde han veta vad alla kring honom hade för tankar. Ingen behövde tala om det för honom eftersom han kunde avläsa alla. Jesus visste att dessa människor, som trodde på honom, för att han utfört en mängd tecken, inte hade en djupare tro. De som deltog hade en tro på Jesus utförda verk, men Jesus hade ingen tro på deras tro eftersom han visste om deras tankar och deras otro. Lite längre fram i texten, i kapitel 6 kan vi läsa: Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: »Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.« Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

I kapitel 6 och vers 40 och vidare kan vi läsa:  Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: »Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?« Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: »Får det här er att vackla? Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. Men det är några av er som inte tror.« Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. Och han fortsatte: Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern. Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. Jesus sade till de tolv: Inte vill väl ni också ge er väg? Simon Petrus svarade: Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.

I slutet av kapitel 2 träffar vi på en mängd människor som trodde på Jesus i viss mening, men deras tro var inte levande utan byggde på de tecken de sett denna profet utföra. Jesus var inte Gud, JAHVE, den helige, för dem utan en profet, en sorts messias, och därför blev de heller inte pånyttfödda andligt. En av dessa som trodde att Gud utförde tecken genom Jesus var alltså Nikodemus, som vi stötte på i kapitel 3. Han tillhörde alltså den gruppen som trodde, men inte var frälsta, alltså räddade genom sin tro. Nikodemus erkänner att han trodde att Jesus kom med Guds hjälp och kraft. Han säger ju själv att: »Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom. Nikodemus ger oss alltså bilden av en tro som tror på att Jesus är något extra; han är en profet, en förkunnare, en mirakelman och liknande, men att Jesus var Gud var inget Nikodemus inkluderade. En farisé, som Nikodemus tillhörde gruppen ”separerade”. Han var en legalist och medlem av Högsta domstolen och Sanhedrin. Vi upptäcker vad Jesus tyckte om fariséerna och sadducéerna, som tillhörde eliten av religiösa ledare i Israel, i början av kapitel 2, läser vi:

Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: »Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.«

Fariséerna och sadducéerna var korrupta religiösa elitister, legalitister och gjorde inte det som de sade att folket att göra. Istället lade de en mängd bördor på folket och utnyttjade sina positioner för egen vinning. De älskade penar, alltså Mammon mer än Gud. I Matteus 23 beskriver Jesus de skriftlärda och fariséerna, som satt sig på Moses stol. Han säger:

Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna ska lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitt främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni ska inte låta er kallas rabbi, ty en är en läromästare och ni är alla bröder. Ni ska inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte eller ska ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus.  Sedan utropar Jesus ve och fasa över fariséer och de skriftlärda i texten, som fortsätter i nämnda kapitel.

Nikodemus är en av de vedervärdiga som Jesus inte gav mycket för. Han tillhörde eliten, var en av samhällets höjdare, som trots allt vågade föra ett samtal med Jesus, fast det skedde under natten för att inte bli avslöjad. Berättelsen är unik och övriga kollegor inom fariséerna höll inte med Nikodemus, som ändå sade att Jesus måste komma från Gud eftersom han utförts sådana tecken. Denna penning-älskade teolog, tillhörande Högsta domstolen, var trots allt intresserad av att komma i kontakt med Mästaren. Fast Nikodemus inte ställer en fråga så svarar Jesus på en fråga som Nikodemus har i sina tankar. Jesus inleder med orden sannerligen, sannerligen, som betyder att Han har något nytt att säga, lyssna därför ordentligt. Jesus kände Nikodemus och hans alla tankar. Han visste att Nikodemus inte hörde till Guds rike, trots sitt mycket religiösa liv och höga moral, eftersom han som farisé följde över 600 bud och förbund, något som fariséerna hade att följa till minsta prick. Nikodemus ville uppenbarligen tillhöra Gud men hans liv var ett misslyckande när det gäller det andliga livet. Han hade inte tillgång till det eviga livet, något han antog att Jesus hade att erbjuda. Nikodemus ville höra till den räddade skaran som blir befriade från den slutliga domen, när Gud ställer oss människor inför den slutliga domstolen. Nikodemus hörde till samma grupp som den rike ynglingen, som kom till Jesus för att fråga vad han var tvungen att göra för att få ett evigt liv.

Ordet Sannerligen, sannerligen framträder alltså hela 25 gånger i Johannes evangelium, och det är ordet som Jesus inleder Nikodemus fråga med. Lyssna till det nya. Den som ska bli född på nytt måste bli född från ovan. Den religion som Nikodemus tillhörde var ingen merit för att få del av ett evigt liv. Hans pengar och makt samhälleligt sett var inget av värde. Hans höga moral och hans sätt att leva som elit och hög ledamot var heller inget som räknades. Oavsett vad han gjorde, sade eller tänkte hade ingen betydelse, utan var betydelselöst. För att komma till Guds rike måste vi bli födda från ovan, något Jesus säger fem gånger i nämnda kapitel. Johannes anger samma ord hela sex gånger i sitt första brev. Trots att Nikodemus hörde till det högsta i samhället så hade han inget som gav honom tillträde till det eviga livet, enligt Jesus. Det fanns inget nästa steg för att bli renad och född på nytt. All religion som Nikodemus hade ägnat sitt liv åt var meningslöst. Han hade kunnat vara en ateist, tillbett en stenbumling, eller något annat. Han var väsens skild från den Herre som han stod inför. Alla våra egna arbeten är döda verk, som är verkningslösa i detta livsavgörande. De ger oss inget andligt liv, ingen himmelsk favör eller fördel. Vi har ingen som helst relation till den levande JAHVE genom våra egna gärningar. Vi måste bli födda ovanifrån, något måste ske med oss och det verket måste Gud utföra, ingen annan kan bidra till denna uppgift.

Nya testamentet tar upp detta ärende ett flertal gånger. I 2 Kor 5:17 anges: Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Den som är i Jesus Kristus är alltså en ny skapelse. 1 Petrus 1:3 anges: Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss ovanifrån till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. I Jakobs brev, 1:17-19, kan vi läsa: Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva (frälsningen), kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. Enligt sitt beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli den första skörd han får från dem han har skapat. Håll detta i minnet, mina kära bröder.

Nikodemus förstår att Jesus tar upp frågan andligt men ställer ändå den dumma frågan: Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till? Jesus svar är att inget vi gör är möjligt. Vår gärning har ingen inverkan på hur vi ska bli födda på nytt. Det är något som Gud sköter om och bär ansvar för, utan vår medverkan. Budskapet är nytt för Nikodemus, vilket Jesus vet om. Jesus budskap omkullkastar Nikodemus liv och gärning. Han har aldrig hört något sådant tidigare, något Jesus anser är underligt. För som farisé är han ju en ansedd lärare i Skriften. Varför har han då inte läst vad profeterna har sagt?

Jesus säger inte till Nikodemus: Jo, du är ju en religiös person, en god individ som behöver lära dig något och anger några särskilda steg som Nikodemus ska ta, eller böner som han ska lära sig utantill. Jesus fördömer Nikodemus religiösa tillvaro och alla hans tidigare gärningar. Du är en NOLLA när det gäller andlighet Nikodemus, menar Jesus. Du har inte lyckats förstå vad Gud talar om för dem som har ett ödmjukt och mottagligt hjärta. Du tillhör eliten av religiösa judar i Israel, ändå har du ingen aning om vad Gud har sagt. Inte undra på att det är som det är. Inte ens de högst begåvade förstod vad Gud har sagt i sitt levande Ord. Du måste bli född ovanifrån. Jesus säger sedan till Nikodemus:

Sannerligen, sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.

Jesus börjar med orden sannerligen, sannerligen, och uppmanar Nikodemus att lyssna till det som är något nytt för honom. Det som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt ovanifrån.

Det finns en massa tolkningar av det Jesus säger om att bli född av vatten och ande. Vissa hänvisar vattnet till det som barnet befinner sig i före födseln, fysiskt sett. Det var inget som hebréerna hänvisade till under Jesu tid, eller ens före Jesu liv, utan det är något som evangelister hittat på under århundrandena. Andra hänvisar till dopet, men det är lika långsökt eftersom dopet inte var initierat när Jesus sade det. Nikodemus borde ha vetat bättre om vad Jesus talar om och därför säger Jesus: Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det! Är det möjligt att du är läraren för Israel? Ni ska ju vara GT:s experter och veta vad som sägs i testamentet. Du vet inte att frälsningen inte handlar om något som vi människa utför. Det är en angelägenhet som Gud utför och det borde du som Israels lärare vet om. Vet inte Nikodemus vad Hesekiel skriver i kapitel 11:19? När de har återvänt dit ska de avlägsna alla vidriga beläten och alla avskyvärda bruk. Jag ska ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött, så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem. Så ska de vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. Men de som håller fast vid sina vidriga beläten och avskyvärda bruk, dm ska jag låta plikta för vad de har gjort, säger Herren. I Hesekiel 36:25–26 anges om det nya förbundet: Sedan ska jag (vill) bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag (vill) ska göra er rena. Jag (vill) ska ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag (vill) ska ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande ska jag fylla er. Hos profeten Jeremia 31:31–34 hittar vi liknande text om det nya förbundet: Det ska komma en tid, säger Herren, då jag (vill) ska sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund jag ska sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag (vill) ska lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag (vill) ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk. De ska inte längre behöva undervisa varandra och säga: Lär känna Herren, ty de ska alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag ska förlåta dem deras skuld, och deras synd ska jag inte längre minnas.

Nikodemus borde ha vetat vad Gamla Testamentet har att säga om att födas på nytt, att det inte handlar om en födsel i vanlig bemärkelse utan om en inre ny födelse. Han borde även ha vetat om att mänskligt kött föder mänskligt kött. Nikodemus borde även, utifrån sina goda kunskaper om GT, vetat om att vårt mänskliga hjärta är ett förrädiskt objekt, och att vi är födda i synd och skapar synd som Gud måste avlägsna. Lika lite som en etiopier eller en leprasjuk kan byta sitt skinn så kan heller ingen byta skinn i egen kraft. Allt måste ske genom Guds försorg. Allt detta har Nikodemus läst om i Gamla Testamentet. Därför blir hans svar än mer obegripligt, eftersom han gör sig ovetandes om vad Gud sagt i sitt Ord. Nikodemus borde ha vetat att en människa inte kan producera något i egen kraft, åtminstone inget som behagar vår Gud. Nikodemus borde ha känt till de passage i Ordet där Gud anger att Han kommer att tvätta oss rena i vatten och föda oss till nya skapelser med ett nytt levande hjärta. Jesus säger i vers 7: Var inte förvånade över att jag sade att ni måste födas på nytt. För en som kallas för läraren för Israel borde väl vetskapen om vad Gud har sagt varit givet.

Utifrån det Jesus säger vet vi att den nya födelsen inte är något vi vinner genom egna gärningar eller egen förtjänst. Det handlar om Guds agerande, och Hans agerande solo, utan någon som helst inblandning av vår mänskliga skapelse och förmåga. Det är lik en vind som blåser vart den vill. Du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden, säger Jesus. Vinden är som vi vet omöjlig att kontrollera och omöjlig att identifiera när det gäller frågan om vart vinden börjar och vart den slutar. Allt om den nya födseln handlar om det Gud vill och vad Han beslutar. Istället frågar Nikodemus: Hur är detta möjligt? Jesus svarar honom: Du ska vara lärare för Israel och förstår inte det! Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?

Jesus ord till Nikodemus får honom att inse att han inte är troende. Han har inte förstått att köttet och dess gärningar aldrig kommer att behaga Gud där ovan. Allt som ges måste ges från den som är Ande. Nikodemus samtal med Jesus uppenbarar hans egen synd och hans snedvridna tolkningar av Guds Ord. Nikodemus hade kanske börjat inse sina tillkortakommande och sin synd, vilket är det första steget inför att lära känna Herren. Nikodemus hade inte tidigare insett att Guds gåvor, Hans förlåtelse och den nya födelsen är oberoende av våra mänskliga gärningar och prestationer. Allt handlar om det som ges från ovan! Det enda som räknas är att tron på Jesus Kristus, vilket kommer i uttryck utifrån det Jesus säger:

Liksom Moses hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. För så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att han gör vad Gud vill.

Jesus ord får Nikodemus att inse att en legalist inte kommer att få se Guds rike, eftersom ingen enda kommer in i Guds rike genom egna gärningar. Legalisten tvingas inse att allt han lärt sig tidigare, och som fått honom att stiga i graderna i samhället och religionen, ex. ledamotskap av Högsta domstolen i Israel, varit bortkastat, eller som en annan farisé i NT kallar för skräphög. Inget av de lärt sig har lett till någon äkta relation med Herren. Nikodemus tvingas inse att han är en NOLLA, precis som Paulus tvingades göra. Allt de hade lärt sig var inte värt ett dugg. Båda var tvungna att inse att Gud inte skänker sitt till dem som försöker göra sig värda det. Han skänker sitt till dem som inte har gjort något för att vinna tillträde. Ett surt vetande som knappast är roligt att inse. Guds Son kom inte för att kalla rättfärdiga utan för att kalla syndare, vilket säger mycket mer än alla de drygt 600 bud och förbud som Nikodemus lärt sig hålla. Allt var bortkastat och om inte Nikodemus insåg att det Jesus sagt kunde vara vändningen i hans torftiga liv. Ära inte Abraham, Moses, templet, Jerusalem eller ens lagen, utan den ende som ska ha all ära är Jesus Kristus. Vi kan inte förtjäna frälsningen, den måste ges från ovan!

Vad inkluderas i resterande av berättelsen? Vi kan inte läsa något om vad som hände efter mötet Nikodemus haft med Jesus under natten. Men om vi går till 7:e kapitlet kan vi få veta lite mer. Från vers 40 fram till vers 52 kan vi läsa om när vissa i folkhopen ansåg att Jesus måste vara en profet eller den efterlängtade Messias. När folket kom tillbaka frågar översteprästerna och fariséerna varför de inte tagit Jesus dit. Folkets svar var att de aldrig tidigare hört någon tala som han. Då sade fariséerna till folket: Har ni också blivit vilseledda? Finns det någon i rådet eller bland fariséerna som tror på honom? Den stora hopen, som inte kan lagen, är förtappade, menar de skriftlärda och fariséerna. Men Nikodemus, som satt i rådet, och som tidigare hade sökt upp Jesus sade: Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör? Övriga av de kloka svarar då honom: Är kanske du också från Galileen? Se efter i skriften, så ska du finna att ingen profet kommer från Galileen.

De religiösa experterna, de skriftlärda och fariséerna, trodde alltså inte på Jesus. Nu stod plötsligt en av dem och försökte försvara Jesus, som de religiösa experterna ville ta död på. Något hade hänt med Nikodemus mellan kapitel 3 och 7. Kanske hade han fått kraft från ovan och börjat inse allt det Jesus hade sagt till honom under den kända natten? Den ansedde ledamoten av Högsta domstolen i Israel, och läraren av Israel, fick nu ta emot skämt: Är kanske du också från Galileen, vilket var ett allmänt skämt bland skriftlärda och fariséerna. Nikodemus hade blivit ett föremål för skriftlärdas och fariséers misstanke om svek mot den sanna läran. År hade förflutit sedan Nikodemus nattliga samtal med Jesus. Men hur slutar då historien om Nikodemus?

Om vi går till 19:e kapitlet kan vi läsa om Nikodemus i vers 38 – 42. Efter att Jesus dött på korset går Josef från Armataia, som var lärjunge till Jesus i hemlighet av rädsla för judarna, till Pilatus och ber om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det och Josef gick och tog ner kroppen. Nikodemus kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära. Nikodemus ärar nu Jesus som en mycket nobel person, vilket visas i de 30 kilo myrra och aloe som han med omsorg ser till att Jesus blir bäddad i. Nikodemus är nu en ny skapelse. Han är inte längre rädd för vad hans kollegor ska säga eller tycka. Han har helt enkelt blivit drabbad av Anden från ovan och Gud har skapat ett nytt levande hjärta i honom.

Resterande berättelse om Nikodemus handlar om traditioner som har berättats vidare. Bland annat sägs det att Nikodemus försökte försvara Jesus inför Pilatus, med risk för eget liv. Traditionen säger även att Nikodemus blev döpt av Petrus och Johannes. Traditionen säger också att Nikodemus blev fråntagen ledamotskapet i Högsta domstolen och att han blev avsatt som lärare och han blev utestängd från all gemenskap med fariséer och skriftlärda. Han blev även enligt traditionen utestäng från staden Jerusalem, och att han blev fråntagen allt liksom hans familj. Så småningom blev han även martyr och dog i tron på Jesus Kristus. Det finns även en berättelse om att Nikodemus dotter, som efter att fadern blivit utslängd från allt tidigare goda, sedan fick söka mat i dynghögarna utanför Jerusalems stadsportar för att överleva. En rabbin som såg flickan frågade enligt vissa dokument om vem det var som sökte mat på dynghögarna och fick svaret att det var Nikodemus dotter. Världsliga dokument anger även att Nikodemus blev dödad av en judisk mobb som stenade honom till döds. Han fick ge sitt liv i tron på sin Mästare och Herre, Jesus Kristus. Det senast sagda handlar alltså om traditioner som berättats. Den glada nyheten, oavsett tradition, är att du kan fråga honom själv när Du väl inträtt in i Guds rike. Amen.

Lämna ett svar