Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät. Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: »Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.« Den rösten hörde jag själv komma från himlen när jag var med honom på det heliga berget.

Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud.

Men det fanns också falska profeter i Israels folk, liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare som smugglar in fördärvbringande kätterier; de kommer till och med att förneka den herre som har friköpt dem och störtar sig därmed i fördärvet. Många skall följa dem i deras utsvävningar och dra skam över sanningens väg. I sin själviskhet skall de utnyttja er med hjälp av påhittade historier. Men domen som för länge sedan fällts över dem är i kraft, och fördärvet lurar på dem.

Gud skonade inte änglar som hade syndat utan störtade ner dem i underjordens mörka hålor, där de hålls i förvar till domen. Han skonade inte den gamla världen men skyddade Noa, rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra när han lät en översvämning komma över de gudlösas värld. Städerna Sodom och Gomorra dömde han till att läggas i aska för att visa de gudlösa vad som väntar dem. Men han räddade den rättfärdige Lot, som led av de ogudaktigas utsvävande liv, för när den rättfärdige mannen bodde bland dem och fick höra om deras laglösa gärningar och själv såg dem plågades han dag efter dag i sin rättfärdiga själ.

Herren vet alltså att rädda de gudfruktiga ur prövningen men också att hålla de orättfärdiga i förvar under tuktan fram till domens dag, särskilt dem som följer sina orena begär och inte bryr sig om högre makter. Fräcka och övermodiga skyggar de inte för att smäda himmelska väsen, och det fast änglar som är långt överlägsna dessa i styrka och makt inte tillgriper smädelser när de anklagar dem inför Herren.

Dessa människor är som oskäliga djur, födda till att fångas och dödas. De hädar vad de inte känner till, och liksom djuren går under skall också de gå under, och så blir de lurade på vad de har lurat till sig. De har sin glädje i att festa mitt på ljusa dagen. De är en skam och vanära där de delar era måltider och hänger sig åt sina förförelsekonster.

De har inte ögon för annat än lösaktiga kvinnor och får aldrig nog av synden. De förleder svaga själar och är väl övade i själviskhet, dessa förbannade, som har lämnat den raka vägen och gått vilse genom att följa Bileam, Bosors son, i spåren. Han älskade vad han kunde lura till sig men blev tillrättavisad för sitt brott: en stum åsna började tala med människoröst och hejdade profeten i hans dårskap.

Dessa människor är källor utan vatten, dimmoln som jagas av stormbyar: det djupaste mörker väntar dem. De talar stora men tomma ord, de vädjar till kroppens begär och lockar med utsvävningar tillbaka sådana som just börjat komma bort från dem och deras villfarelse. De utlovar frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man blir underkuvad av är man slav under.

Om de som tack vare kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus har kommit undan världens orenhet låter sig fångas av den igen och underkuvas, då ligger de sämre till nu än förra gången. Det hade varit bättre för dem att aldrig ha fått kunskap om rättfärdighetens väg än att ha kunskapen om den och sedan dra sig undan de heliga bud som de har mottagit. Det har gått dem som det så sant sägs i ordspråken: hunden vänder om till sin spya, och tvättat svin vältrar sig i smutsen…

… Det är nu andra brevet jag skriver till er, mina kära, och i båda har jag genom mina påminnelser velat väcka er till klar insikt igen och få er att minnas de heliga profeternas förutsägelser och vår herres och frälsares bud, som ni har hört genom era apostlar.

Framför allt skall ni tänka på att i de sista dagarna kommer det hånare, som styrs av sina egna begär och som hånar er och frågar: »Hur blir det med löftet om hans ankomst? Våra fäder har redan dött, och allt är som det har varit sedan världens skapelse.«

De bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som hade uppstått ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Den värld som då fanns dränktes därför i vatten och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas.

Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås.

När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2:a Petrus brev).