Söndagen före domssöndagen

Söndagen före domssöndagen

Söndagen 19 november 2023 firar Kristi kyrka söndagen före domsöndagen och då handlar temat om Vaksamhet och väntan. Enligt profeten Amos kommer det en tid då människor kommer att söka efter Guds Ord och vägledningen, men då är det redan för sent. Han skriver: Ja, den tid kom­mer, säger Her­ren Gud, då jag sänder hung­er över lan­det – in­te hung­er ef­ter bröd, in­te törst ef­ter vat­ten, ut­an ef­ter att höra Her­rens ord. Då skall de ir­ra från hav till hav, dri­va om­kring från norr till öster och söka ef­ter Her­rens ord, men de skall in­te fin­na det. Vi lever i en orolig tid där flertalet, åtminstone i väst, medvetet förkastat det som Gud säger i sitt heliga Ord. Mycket av det som Jesus Kristus står för, enligt Nya Testamentet, behandlas som om det skulle handla om mänskliga värderingar, som t.ex. solidaritet, jämlikhet, rättvisa, etc. Men vi får inte glömma det Jesus säger i dagens evangelietext: Det skall kom­ma en tid då ni läng­tar ef­ter att få upp­le­va en en­da av Människo­so­nens da­gar men in­te får det. Man skall säga till er: Där är han, el­ler: Här är han. Spring in­te dit de pe­kar, ru­sa in­te ef­ter dem. Ty lik­som blix­ten flam­mar till och ly­ser upp he­la him­len från ho­ri­sont till ho­ri­sont, så skall Människo­so­nen vi­sa sig på sin dag. Texterna hittar du nedan:

Am 8:9-12
Den da­gen, säger Her­ren Gud, låter jag so­len gå ner vid mid­dags­tid och lägger jor­den mörk på lju­sa da­gen. Jag vänder era fes­ter i sorg och al­la era sång­er i kla­gan, jag klär al­la höfter i säckväv och låter al­la gå med ra­kat hu­vud, jag sänder sorg som ef­ter en­de so­nen och låter slu­tet bli en bit­ter dag. Ja, den tid kom­mer, säger Her­ren Gud, då jag sänder hung­er över lan­det – in­te hung­er ef­ter bröd, in­te törst ef­ter vat­ten, ut­an ef­ter att höra Her­rens ord. Då skall de ir­ra från hav till hav, dri­va om­kring från norr till öster och söka ef­ter Her­rens ord, men de skall in­te fin­na det.

Vårt hem­land är him­len, och däri­från väntar vi också den som skall rädda oss, her­ren Je­sus Kristus. Han skall förvand­la den kropp vi har i vår ring­het så att den blir lik den kropp han har i sin härlig­het, ty han har kraft att lägga allt un­der sig. Stå därför fas­ta i Her­ren, mi­na kära bröder som jag äls­kar och läng­tar ef­ter, ni som är min glädje och min se­gerkrans.

Luk 17:20-30
Till­frågad av fa­ri­sé­er­na om när Guds ri­ke skul­le kom­ma sva­ra­de han: ”Guds ri­ke kom­mer in­te på ett sådant sätt att man kan se det med si­na ögon. Ing­en kan säga: Här är det, el­ler: Där är det. Nej, Guds ri­ke är in­om er.”

Till lärjung­ar­na sa­de han: ”Det skall kom­ma en tid då ni läng­tar ef­ter att få upp­le­va en en­da av Människo­so­nens da­gar men in­te får det. Man skall säga till er: Där är han, el­ler: Här är han. Spring in­te dit de pe­kar, ru­sa in­te ef­ter dem. Ty lik­som blix­ten flam­mar till och ly­ser upp he­la him­len från ho­ri­sont till ho­ri­sont, så skall Människo­so­nen vi­sa sig på sin dag. Men först måste han li­da myc­ket och förkas­tas av det­ta släkte.

Som det var i No­as da­gar, så skall det bli un­der Människo­so­nens da­gar. Folk åt och drack, gif­te sig och blev bort­gif­ta, ända till den dag då Noa gick in i ar­ken och flo­den kom över dem och gjor­de slut på dem al­la. El­ler som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, plan­te­ra­de och bygg­de, men den dag då Lot lämna­de So­dom reg­na­de eld och sva­vel från him­len och gjor­de slut på dem al­la. Li­ka­dant blir det den dag då Människo­so­nen up­pen­ba­ras.

Lämna ett svar