Söndagen 23 april firar kristna kyrkan 3:e söndagen i påsktiden och då handlar temat om Den gode herden, Jesus Kristus. Profeten Jeremia profeterar om den tid som ska komma, när Messias, den utvalde Frälsaren, ska befria sitt folk från förtryck. Profeten skriver: Det skall kom­ma en tid, säger Her­ren, då jag skall låta ett rättfärdigt skott växa ur Da­vids stam. Han skall va­ra ko­nung och härs­ka med vis­het och ska­pa rätt och rättfärdig­het i lan­det. Un­der hans tid skall Ju­da va­ra skyd­dat och Is­ra­el le­va i trygg­het. Det­ta är det namn han skall bära: Her­ren vår rättfärdig­het. Texterna för söndagen hittar du nedan:

Jer 23:3-8
Jag skall själv sam­la dem som finns kvar av mi­na får från al­la de länder dit jag fördri­vit dem och föra dem till­ba­ka till de­ras be­tes­mar­ker. Där skall de bli frukt­sam­ma och föröka sig. Och jag skall ge dem nya her­dar, som skall val­la dem så att de in­te läng­re behöver va­ra ängs­li­ga el­ler rädda, och ing­en av dem skall kom­ma bort, säger Her­ren.

1 Pet 5:1-4
Till era älds­te rik­tar jag nu den­na ma­ning, jag som själv är en av de älds­te och kan vitt­na om Kristi li­dan­den, jag som också skall få de­la den härlig­het som kom­mer att up­pen­ba­ras: Var her­dar för den hjord som Gud har anförtrott er och va­ka över den, in­te av tvång ut­an själv­mant, så som Gud vill, in­te av vin­nings­lyst­nad ut­an av hängi­ven­het. Upp­träd in­te som her­rar över dem som kom­mit på er lott, ut­an var föredömen för hjor­den. Då skall ni, när den högs­te her­den träder fram, krönas med äre­kran­sen som ald­rig viss­nar.

Joh 10:22-30
Nu inföll tem­pe­lin­vig­nings­fes­ten i Je­ru­sa­lem. Det var vin­ter, och Je­sus gick om­kring i Sa­lo­mos pe­lar­hall i temp­let. Då om­ring­a­de ju­dar­na ho­nom och sa­de: ”Hur länge skall du hålla oss i oviss­het? Om du är Mes­si­as, så säg det öppet.” Je­sus sva­ra­de: ”Jag har sagt er det, men ni tror det in­te. Gärning­ar­na som jag gör i min fa­ders namn vitt­nar om mig. Men ni tror in­te, därför att ni in­te hör till mi­na får. Mi­na får lyss­nar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall ald­rig någon­sin gå un­der, och ing­en skall ryc­ka dem ur min hand. Vad min fa­der har gett mig är större än allt an­nat, och ing­en kan ryc­ka det ur min fa­ders hand. Jag och Fa­dern är ett.”