Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie kyrkogångsdag

Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie kyrkogångsdag

Söndagen 5 februari 2023 firar den kristna kyrkan Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie kyrkogångsdag och då handlar temat om Uppenbarelsens ljus. Den gamle Symeon som fått löftet att se världens Frälsare uttrycker söndagens tema på bästa sätt. Läkaren Lukas skriver: I Je­ru­sa­lem fanns en man vid namn Sy­me­on, som var rättfärdig och from och som vänta­de på Is­ra­els tröst. He­lig an­de var över ho­nom, och den he­li­ga an­den ha­de up­pen­ba­rat för ho­nom att han in­te skul­le se döden förrän han ha­de sett Her­rens Mes­si­as. Ledd av An­den gick han till temp­let, och när föräld­rar­na kom in med bar­net Je­sus för att göra med ho­nom som det är sed en­ligt la­gen, tog han ho­nom i fam­nen och pri­sa­de Gud och sa­de… Texterna för söndagen hittar du nedan:

Mik 7:7f
Men jag spa­nar ef­ter Her­ren, jag väntar på Gud, min rädda­re: min Gud skall höra mig. Tri­um­fe­ra in­te, du min fi­en­de! Jag har fal­lit men re­ser mig igen, jag sit­ter i mörker, men Her­ren är mitt ljus.

Och de del­tog tro­get i apost­lar­nas un­der­vis­ning och den inbördes hjälpen, i brödbry­tan­det och böner­na.

Al­la människor bäva­de: många un­der och tec­ken gjor­des ge­nom apost­lar­na. De tro­en­de fort­sat­te att sam­las och ha­de all­ting ge­men­samt. De sålde allt vad de ägde och ha­de och de­la­de ut åt al­la, ef­ter vars och ens be­hov. De höll sam­man och möttes var­je dag tro­get i temp­let, och i hem­men bröt de brödet och höll måltid med varand­ra i jub­lan­de, upp­rik­tig glädje.

När ti­den var in­ne för de­ras re­ning en­ligt Mo­ses lag tog de ho­nom till Je­ru­sa­lem för att bära fram ho­nom inför Her­ren – det står nämli­gen i Her­rens lag att var­je förstfödd av mankön skall hel­gas åt Her­ren – och för att off­ra två tur­tur­du­vor el­ler två unga du­vor, så som det är före­skri­vet i Her­rens lag.

I Je­ru­sa­lem fanns en man vid namn Sy­me­on, som var rättfärdig och from och som vänta­de på Is­ra­els tröst. He­lig an­de var över ho­nom, och den he­li­ga an­den ha­de up­pen­ba­rat för ho­nom att han in­te skul­le se döden förrän han ha­de sett Her­rens Mes­si­as. Ledd av An­den gick han till temp­let, och när föräld­rar­na kom in med bar­net Je­sus för att göra med ho­nom som det är sed en­ligt la­gen, tog han ho­nom i fam­nen och pri­sa­de Gud och sa­de:

”Her­re, nu låter du din tjäna­re gå hem,
i frid, som du har lo­vat.
Ty mi­na ögon har skådat fräls­ning­en
som du har be­rett åt al­la folk,
ett ljus med up­pen­ba­rel­se åt hed­ning­ar­na
och härlig­het åt ditt folk Is­ra­el.”

Hans far och mor förund­ra­de sig över vad som sa­des om ho­nom. Och Sy­me­on välsig­na­de dem och sa­de till hans mor Ma­ria: ”Det­ta barn skall bli till fall el­ler upprättel­se för många i Is­ra­el och till ett tec­ken som väcker strid – ja, också ge­nom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mång­as in­ners­ta tan­kar skall kom­ma i da­gen.”

Där fanns också en kvin­na med pro­fe­tisk gåva, Han­na, Fa­nu­els dot­ter, av Ashers stam. Hon var till åren kom­men; som ung ha­de hon va­rit gift i sju år, se­dan ha­de hon levt som änka och var nu åttio­fy­ra år gam­mal. Hon vek ald­rig från temp­let ut­an tjäna­de Gud dag och natt med fas­ta och bön. Just i den stun­den kom hon fram, och hon tac­ka­de och pri­sa­de Gud och ta­la­de om bar­net för al­la som vänta­de på Je­ru­sa­lems be­fri­el­se.

När de ha­de full­gjort allt som före­skrivs i Her­rens lag återvände de till sin hemstad Na­sa­ret i Ga­li­leen. Poj­ken växte och fyll­des av styr­ka och vis­het, och Guds välbe­hag var med ho­nom.

Lämna ett svar