Fjärde söndagen i Advent

Fjärde söndagen i Advent

Söndagen 18 december 2022 firar den kristna kyrkan 4:e söndagen i ADVENT och då handlar temat om HERRENS MODER, som vi ung ålder fick besök av ärkeängeln Gabriel som meddelade henne att hon skulle bli med barn genom den helige Anden. Gud skulle själv stiga ner i vår jordiska tillvaro för att gå igenom allt det vi aldrig klarat av eller ens haft möjlighet att klara av. Herren skulle ta på sig våra skulder och befria oss från mörkret och Djävulen, som är världens härskare och far. Jungfru Maria valde att bejaka kallelsen och nio månader senare föddes Guds Son, Jesus Kristus, vår Frälsare och ende räddning från evig död. Den fjärde Advent tänds det fjärde ljuset och en vecka senare firar vi Jesu födelse. Texterna för denna söndag hittar du nedan:

Jes 52:7-10

Härligt är att höra budbära­rens steg när han kom­mer över ber­gen, han som bär bud om se­ger, som ro­par ut go­da ny­he­ter, bär bud om rädd­ning och säger till Si­on: ”Din Gud är ko­nung!” Hör, di­na väkta­re ro­par och jub­lar. Med eg­na ögon ser de hur Her­ren vänder åter till Si­on.

Brist ut i ju­bel, Je­ru­sa­lems ru­i­ner, Her­ren tröstar sitt folk och friköper Je­ru­sa­lem. Her­ren vi­sar sin makt och he­lig­het inför al­la folk, he­la jor­den skall se hur vår Gud räddar oss.

2 Kor 1:17-22

Det var min tan­ke. Var det ett lätt­sin­nigt in­fall? Är jag så mänsk­ligt svag i mi­na be­slut att jag säger ja och nej på en gång? Gud kan gå i god för att vad jag säger till er in­te är både ja och nej. Guds son, Kristus Je­sus, som vi har förkun­nat bland er, jag och Sil­va­nus och Ti­mot­he­os, han var in­te både ja och nej, i ho­nom finns ba­ra ett ja. Ty al­la Guds löften har fått sitt ja ge­nom ho­nom. Därför säger vi också ge­nom ho­nom vårt Amen, Gud till ära. Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt si­gill på oss och gett oss An­den som en bor­gen i våra hjärtan.

Luk 1:39-45

Några da­gar ef­teråt gav sig Ma­ria i väg och skyn­da­de till en stad i Ju­da bergs­bygd; hon gick till Sa­ka­ri­as hus och sökte upp Eli­sa­bet. När Eli­sa­bet hörde Ma­ri­as häls­ning spar­ka­de bar­net till i hen­ne, och hon fyll­des av he­lig an­de. Hon ro­pa­de med hög röst: ”Välsig­nad är du mer än and­ra kvin­nor, och välsig­nat det barn du bär in­om dig. Hur kan det hända mig att min her­res mor kom­mer till mig? När mi­na öron hörde din häls­ning spar­ka­de bar­net till i mig av fröjd. Sa­lig hon som trod­de, ty det som Her­ren har låtit säga hen­ne skall gå i upp­fyl­lel­se.”

Lämna ett svar