Tredje söndagen i Advent

Tredje söndagen i Advent

Söndagen 11 december 2022 firar kristna kyrkan 3:e söndagen i Advent och då temat handlar om att BANA VÄG FÖR HERREN. Söndagens valda tema passar bra främst när man läser GT-texten från Jesaja, som förebådar den Messias som Herren Gud skulle sända till sitt folk i Israel.  När Messias, Jesus från Nasaret, skulle uppenbaras så var det inte såsom många judar hade tänkt sig. De hade lagen och förtröstade sig på den, mer än de gjorde när den verklige Messias verkligen anlände. Detta är något som Paulus, själv en tidigare rättrogen farisée och lagtrogen, tar upp i sitt brev till församlingen i Galatien: Stri­der då la­gen mot Guds löften? Nej, in­te alls. Om vi ha­de fått en lag som kun­de skänka liv ha­de rättfärdig­he­ten verk­li­gen be­rott av la­gen. Men nu har skrif­ten lagt allt un­der syn­den, och då kan löftet till dem som tror upp­fyl­las ba­ra ge­nom tron på Je­sus Kristus. In­nan tron kom hölls vi un­der upp­sikt, med la­gen över oss, tills tron skul­le up­pen­ba­ras. Så har alltså la­gen va­rit vår över­va­ka­re tills Kristus kom, för att vi skul­le göras rättfärdi­ga ge­nom tron. Men nu när tron är här har vi in­te läng­re någon över­va­ka­re.

Jes 40:1-8

Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Je­ru­sa­lem, kungör att hen­nes träldom är över, att hen­nes skuld är so­nad, att Her­ren straf­fat hen­ne dub­belt för al­la hen­nes syn­der. En röst ro­par: Ba­na väg för Her­ren ge­nom öknen, gör en jämn väg i öde­mar­ken för vår Gud! Al­la da­lar skall höjas, al­la berg och höjder sänkas. Oländig mark skall jämnas och bran­ter bli till slätt. Her­rens härlig­het skall up­pen­ba­ras, och al­la människor skall se det. Her­ren har ta­lat. En röst sa­de: Förkun­na! Jag fråga­de: ”Vad skall jag förkun­na?” Människan är som gräset, förgäng­lig som blom­man på äng­en. Gräset tor­kar, blom­man viss­nar, när Her­rens vind går fram. Ja, fol­ket är gräs. Gräset tor­kar, blom­man viss­nar, men vår Guds ord består i evig­het.

Stri­der då la­gen mot Guds löften? Nej, in­te alls. Om vi ha­de fått en lag som kun­de skänka liv ha­de rättfärdig­he­ten verk­li­gen be­rott av la­gen. Men nu har skrif­ten lagt allt un­der syn­den, och då kan löftet till dem som tror upp­fyl­las ba­ra ge­nom tron på Je­sus Kristus. In­nan tron kom hölls vi un­der upp­sikt, med la­gen över oss, tills tron skul­le up­pen­ba­ras. Så har alltså la­gen va­rit vår över­va­ka­re tills Kristus kom, för att vi skul­le göras rättfärdi­ga ge­nom tron. Men nu när tron är här har vi in­te läng­re någon över­va­ka­re.

Al­la är ni nämli­gen ge­nom tron Guds söner, i Kristus Je­sus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ing­en läng­re ju­de el­ler grek, slav el­ler fri, man el­ler kvin­na. Al­la är ni ett i Kristus Je­sus. Men om ni tillhör Kristus är ni också av­kom­ling­ar till Ab­ra­ham och arv­ta­ga­re en­ligt löftet.

Un­der fem­ton­de året av kej­sar Ti­be­ri­us re­ge­ring, när Pon­ti­us Pi­la­tus var ståthålla­re i Ju­deen, He­ro­des tet­rark i Ga­li­leen, hans bror Fi­lip­pos i Itu­reen och Tracho­ni­tis och Ly­sa­ni­as i Ab­i­le­ne, och när Han­nas och Ka­ja­fas var överste­präster, kom Guds ord till Sa­ka­ri­as son Jo­han­nes i öknen. Han be­gav sig till trak­ten kring Jor­dan och förkun­na­de öve­rallt syn­der­nas förlåtel­se ge­nom omvändel­se och dop, som det står skri­vet i boken med pro­fe­ten Je­sa­jas ord:

En röst ro­par i öknen:
Ba­na väg för Her­ren,
gör hans sti­gar ra­ka.
Var­je klyf­ta skall fyl­las,
var­je berg och höjd skall sänkas.
Kro­ki­ga sti­gar skall rätas
och ste­ni­ga vägar jämnas.

Och al­la människor skall se Guds fräls­ning.

När folk kom ut i sto­ra ska­ror för att döpas av ho­nom sa­de han till dem: ”Huggorm­syng­el, vem har sagt er att ni kan slip­pa un­dan den kom­man­de vre­den? Bär då sådan frukt som hör till omvändel­sen. Och börja in­te säga er: Vi har Ab­ra­ham till fa­der. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Ab­ra­ham ur des­sa ste­nar. Re­dan är yx­an satt till ro­ten på träden. Var­je träd som in­te bär god frukt skall hug­gas bort och kas­tas i el­den.” Fol­ket fråga­de ho­nom: ”Vad skall vi då göra?” Han sva­ra­de: ”Den som har två skjor­tor skall de­la med sig åt den som ing­en har, och den som har bröd skall göra på sam­ma sätt.” Även tullin­dri­va­re kom dit för att bli döpta och fråga­de ho­nom: ”Mästa­re, vad skall vi göra?” Han sva­ra­de: ”Driv in­te in mer än vad som är fast­ställt.” Och när det kom sol­da­ter och fråga­de ho­nom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sa­de han till dem: ”Pres­sa in­te av någon peng­ar med våld el­ler hot, ut­an nöj er med er sold.”

Fol­ket var fyllt av förväntan, och al­la fråga­de sig om in­te Jo­han­nes kun­de va­ra Mes­si­as.

Lämna ett svar