Tacksägelsedagen

Tacksägelsedagen

Söndagen 9 oktober firar den kristna kyrkan TACKSÄGELSEDAG, och då handlar temat om LOVSÅNG, ett fenomen som framträder hos dem som känner en ultimat frid och glädje i hjärtat, och som inte kan göra något annat än att prisa och lovsjunga Herren, detta genom Frälsaren Jesus Kristus. Det är först när vi förstått hur kärleksfullt Jesus Kristus agerat som vi inser vidden, bredden, längden och djupet av allt det som Herren har gjort, bara för att befria oss från synd och evig död. När någon blir omvänd tänds ett inre ljus, som i sig skapar lovsång. Den omvände kan inget annat än att dras med i den oerhörda glädjen som omfattar hela hennes väsen. Det är först när Gud skänker oss sin nåd, och sin ande, som vi kan bli omvända. Vi kan aldrig på egen hand sträva, eller arbeta, för att nå omvändelse, den blir aldrig förverkligat förrän Herren själv kallat oss till bättring och omvändelse. Dagens texter hittar du här nedan:

Jer 31:3-6

… ur fjärran up­pen­ba­ra­de sig Her­ren för dem. Med evig kärlek äls­kar jag dig, därför har jag så länge vi­sat dig god­het. Än en gång skall jag låta dig blomst­ra, ja, du skall blomst­ra igen, jung­fru Is­ra­el. Än en gång skall du smyc­kad med bjäll­ror träda ut i glädjedan­sen. Än en gång skall du plan­te­ra vingårdar på Sa­ma­ri­ens höjder, och de som plan­te­rar skall själva skörda fruk­ten. Ja, det kom­mer en dag då väktar­na skall ro­pa från Efraims berg: Kom, låt oss vand­ra upp till Si­on, till Her­ren, vår Gud!

Upp 4:8-11

De fy­ra va­rel­ser­na ha­de var­de­ra sex ving­ar, och de ha­de fullt med ögon, utåt och inåt. Ut­an att vi­la säger de dag och natt:

He­lig, he­lig, he­lig är Her­ren Gud, Allhärs­ka­ren, han som var och som är och som kom­mer. Och när des­sa va­rel­ser hyl­lar och ärar och tac­kar ho­nom som sit­ter på tro­nen och som le­ver i evig­he­ters evig­het, då skall de tju­go­fy­ra älds­te fal­la ner inför ho­nom som sit­ter på tro­nen och till­be ho­nom som le­ver i evig­he­ters evig­het och lägga si­na kran­sar framför tro­nen och säga:

Du, vår Her­re och Gud, är värdig att ta emot härlig­he­ten och äran och mak­ten. Ty du har ska­pat värl­den, och ge­nom din vil­ja blev den till och ska­pa­des den.

Matt 15:29-31

De som bor vid jor­dens ändar står häpna inför di­na mäkti­ga gärning­ar, öster och väster fyl­ler du med ju­bel. Du tar dig an jor­den och ger den regn, du gör den bördig och rik. Guds flod är full av vat­ten. Du får säden att växa, du sörjer för jor­den. Du vatt­nar åkerns fåror och jämnar ut dess til­tor. Med regnsku­rar gör du jor­den mjuk, du välsig­nar det som växer. Du kröner året med go­da gåvor, där du går fram gror fe­ta skördar. Öde­mar­kens be­ten fro­das, höjder­na klär sig i ju­bel. Äng­ar­na smyc­kas av fårhjor­dar
och da­lar­na höljer sig i säd. Allt är ju­bel och sång.

Lämna ett svar