Midsommardagen
På midsommardagen, lördagen den 25 juni, firar kristna kyrkan Skapelsen, det universum vi känner till och som är skapat av Gud Fadern. Det är vad Bibeln berättar om redan i inledningen av 1 Moseboken. På sju dagar skapade Gud Fader himmel och jord med allt övrigt innehåll. Det finns de som skrattar åt dem som vågar tro på allt det Bibeln säger. Vissa tycker till och med att de som tror på Bibeln är för ”dumma”, eller intellektuella, och förstår inget om den vetenskap som har förklarat skapelsen. Några inom vetenskapen påstås ha tagit över med sin kunskap och därför förkastat allt det som Gud sagt. Detta får flertalet som tror på Bibeln veta, om inte förr så när de börjar första klass i skolan. Då brukar lärare klargöra för eleverna att universum skapades med en ”Big bang”, med andra ord; först fanns inget sedan smällde det och allt blev till! Men det är inget som Guds levande Ord säger utan vad flertalet i väst tror på. Att vi har problem att tro på det Gud säger är något som även speglas i dagens evangelietext, när Jesus säger: Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga?
Midsommardagens texter är hämtade enligt nedan:
Paulus steg fram inför areopagen och sade: ”Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt. Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom. När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av guld eller silver eller sten, som något en människa har format efter sina idéer och med sin konstfärdighet. En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig. Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom en man som han i förväg har bestämt därtill. Det har han bekräftat för alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.”
Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga?
Att tro på Gud och Hans skapade verk handlar om att sätta sin lit till Skaparen. När Paulus möter athenarna är han inte orolig för att möta deras kritik. Istället för att i rädsla hålla tyst så påpekar han att de tillber en gudom som de inte känner till. De har till och med byggt ett altare åt denne okände gudom och gett den en särskilt plats i areopagen, något som athernarna inte kan ifrågasätta eller förneka! Frågan som vi alla måste ställa oss är: Tror jag på Gud så innerligt och så enkelt så att jag tror på allt det Han säger i sitt levande Ord?