När Guds straff drabbar

Kan påståendet i rubriken vara sant? Straffar Gud verkligen oss som Han skapat? Ja, påståendet stämmer i de fall som vi syndar, allt enligt det Paulus skriver i Romarbrevets 1 kapitel. När vi förnekar Gud och det uppenbara som konkret bevisar Guds existens så kommer Gud inom tid att dra sin välsignelse från oss. Det inleddes redan på 1960-talet när sexualiteten släpptes loss och folk började agera ut all sin perversitet, och det utan någon skam i kroppen. Sedan dess har det accelererat med all slags synder. Och idag skriver man till och med statliga lagar som försvarar all slags galenskap, och främst alla dem som begår grova synder. Ta dig god tid att läsa det Paulus skriver i verserna 18–32:

Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det.

Vår Herre och Gud är ingen mespotta. Han sitter inte på ett moln högt därovan och tycker om alla människor oavsett vad de än säger, tänker och gör. Gud utgår från att alla använder sig av sitt sunda förnuft och logik i sitt mänskliga agerande, precis så som Han tänkt sig att vi gör när vi tror på Honom och älskar Honom av hela vårt hjärta, förstånd, tankar och kraft.

Struntar vi i det som Gud sagt i sitt Ord så lovar Han att strunta i oss och alla våra förhoppningar om att Han ska hjälpa och bistå oss. Utgår vi från att är vi är så förståndiga, så sunda så att vi inte behöver Honom, ja, då lämnar Han oss till vårt eget, vilket aldrig kommer att leda till något annat än till än värre fördärv, exakt det som håller på att ske med vårt samhälle, och större delen av västvärlden.

Vi verkar inte längre använda oss av sunt förnuft. Skulle vi göra det så skulle vi självklart förstå att vi att Guds lagar fungerar exakt som gravitationen i universum fungerar. Om jag håller i ett äpple och släpper taget om den så vet jag att den faller ner på golvet, eller på marken om jag är ute. Det handlar alltså om en realistisk händelse som jag kan räkna ut med mitt eget förstånd, och det redan innan det har ägt rum, eftersom jag redan tidigare erfarit gravitationens kraft. På samma sätt är det med Guds existens. Vi vet alla innerst inne att detta universum är skapat av någon som är obegripligt stor, så stor och allsmäktig så att vi inte kan förstå honom med vårt begränsade intellekt. Det är att agera utifrån sunt förnuft.

Vi använder oss alltså av vårt inbyggda förstånd och vår logik för att räkna ut vad som kommer att hända i en specifik situation. Det handlar om orsak och verkan, ett handlade som leder till ett givet resultat. På samma sätt fungerar allt övrigt i universum. Vi vet även att solen går upp i öst och ner i väst och vi vet en massa andra saker ting och tar dem för helt givna utan att ens reflektera dess mer kring dem. Inte minst inom vetenskapen förutsätter forskarna att det finns självskrivna och givna lagar som kommer att fungera. Hade dessa givna lagar inte fungerat så hade all vetenskap varit omöjligt att genomföra, eftersom varje enskild situation skulle vara annorlunda vid varje enskilt tillfälle forskaren utför sina tester. Samtliga tester som vetenskapen utför skulle alltså inte kunna genomföras om det inte fanns absoluta lagar och sanningar. All vetenskap utgår med andra ord från givna och absoluta scenarier när de testar saker och ting. Skulle dessa absoluta lagar, som faktiskt existerar, mot förmodan inte vara självskrivna och fungera på ett förväntat sätt så skulle hela universum varit kaotiskt, vilket i sig innebär att inget liv som existerar idag skulle kunna existera.

Med andra ord så kan vi utan tvekan påstå att det finns absoluta lagar och sanningar; dessa givna lagar är dessutom absoluta, alltså absolut sanna, ex. att ett äpple faller ner på golvet eller marken när jag släpper den. Jag tror inte att det finns någon enda som tror att äpplet flyger upp i taket när jag släpper taget om den.

På samma sätt är det när ingenjörer utför sina arbeten. De måste självklart utgå från självskrivna och absoluta lagar som faktiskt existerar. I annat fall skulle ingenjörens intention att utföra en uppgift inte fungera. På samma sätt måste en pilot självklart utgå från vissa absoluta lagar som råder när piloten ska styra ett flygplan i luften. Skulle piloten mot förmodan utgå från att de absoluta lagarna inte existerar så skulle han utsätta både sig själv och alla dem som sitter i flygplanet för livsfara.

All konkret verksam förutsätter alltså vissa absoluta sanningar, som samtliga utgår från givna och fungerande lagar som styr allt som existerar i universum. Så långt är håller nog flertalet med mig. Jag tror inte det finns någon som skulle vilja träffa en läkare som inte har de grundläggande kunskaperna i hälsovård. Ingen skulle heller vilja bli opererad av en person som inte har en kirurgisk utbildning. Det mesta som pågår i vårt samhälle styrs alltså av givna absoluta sanningar som ingen behöver ifrågasätta. Skulle de ifrågasätta de absoluta sanningarna och lagarna som existerar så skulle de alltså äventyra inte bara sitt liv utan även andras.

Det sagda handlar alltså om grundläggande intelligens och ett rationellt tänkande som knappast någon har lust att ifrågasätta. Det handlar de facto om orsak och verkan, baserat på fixerade och absoluta lagar och sanningar som alltid funnits, ända sedan begynnelsen, när vår jord och vi själva blev skapade. Alla rationella och intellektuella människor förutsätter alltså att det existerar absoluta sanningar och lagar både inom natur och vetenskap. Men när det kommer till andlighet och moral och dess existerande absoluta sanningarna så verkar det finnas ett oändligt antal människor som medvetet försöker eliminera och ifrågasätta dem.

De säger sig tro på de absoluta sanningarna och lagarna i den fysiska tillvaron, men är ofta beredda att medvetet ifrågasätter samma absoluta sanningar och lagar i den andliga och moraliska tillvaron. De är helt säkra i sin galenskap när det gäller att ifrågasätta orsak och verkan, möjligtvis för att konsekvensen av att ifrågasätta absoluta sanningar i den fysiska tillvaron är omedelbara, medan ifrågasättandet av samma absoluta sanningar i den andliga och moraliska tillvaron är dröjbara, de faller inte ut på en gång.

Man kan alltså var pervers sexuellt sett i mer än 40 år utan att bli drabbad, men du kan däremot inte vara pervers nog i din avsikt av att hoppa ner från den tionde våningen på ett höghus. Orsak och verkan faller alltså ut på helt olika sätt inom de nämnda områdena, men är dock lika sanna. De naturliga lagarna är direkta och alltså direkt påvisbara, så att de inte går att ifrågasätta. De andliga och moraliska lagarna har däremot en oväntad fördröjning, som inte är direkt påvisbar utan är faller ut fördröjt av en orsak, nämligen eftersom vår Gud har tålamod försöker få en galning att ändra sig innan det är för sent.

Enligt Paulus är vår Gud oerhört tålmodig, men han har en gräns och när denna gräns är nådd så låter Han sitt straff verka. Metoden att låta straffet verka innebär att Han drar sin välsignelse ifrån oss. Han lämnar oss åt vårt eget, vilket får oerhört negativa konsekvenser. Vi mäktar inte hantera situationen utan låter vår synd ta över. I tron om att vi kommer att överleva, trots allt, så agerar vi emot Honom och mot våra medmänniskor. Det får förödande konsekvenser, inte bara för den som agerar felaktigt utan även för dennes omgivning. Läs ännu en gång vad Paulus skriver:

Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det

Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos dem som håller sanningen fången i orättfärdighet. Alla de som struntar i Guds existens och agerar orättfärdigt kommer alltså att bli drabbade av Guds vrede. De vet om att Gud existerar, för de kan de ju själva se. Gud har gjort det uppenbart för alla. Ty sedan världen skapades har han osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i Hans skapade universum. Därför kommer det inte att finnas ett försvar för dem. Ingen kommer att kunna bortförklara sin egen orättfärdighet. De har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller ens tackat honom.

Deras tankemöda har inte lett dem någonstans och deras oförståndiga hjärtan är fulla av smuts, mörkare än mörkt. De påstår sig vara visa (kloka) men de är dårar eftersom de bytte ut den oförändrade Gudens härlighet mot bilder av förstörbara människor, fåglar, fyrfota djur och kräldjur. De har skapat egna idoler, avgudar, istället för att vända sig till Skaparen. Det är därför som Gud lät dem följa sina egna begär och utlämnade dem åt orenhet, grova synder, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte helt enkelt ut Guds sanning mot lögnens fader, djävulen. De dyrkar hellre djävulen och allt det som denna kände lögnare påstår är sant än att de tjänade och dyrkade Honom som skapat universum.

Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedriver otukt med män. Och därmed har de dragit själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. Skulle inte på någon annan än dig själv!

Eftersom de föraktar kunskapen om Gud så lät Gud dem hemfalla åt föraktliga och perversa tänkesätt så att de gör det som inte får göras, uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska. De är fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar helt enkelt Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt innerst inne: att alla som lever så förtjänar den eviga döden. Ändå är det just så de fortsätter att leva, ja än värre. De tycker till och med att det är bra när andra gör det.

Jovisst, vi kan fortsätta att vara som korkade dårar och blunda för de absoluta sanningarna som existerar. Vi kan fortsätta att tro att det inte finns en fördröjning. Vi kan fortsätta att hoppa ner från 10:e våningen på höghuset med tron att vi kommer att överleva trots allt. Men det visar bara på att vi är än värre dårar än dårarna i sig själva.

Det finns tid att förändra sitt sätt att leva och verka. Och det enda sättet är att börja med att inse hur djupt vi har sjunkit i vårt samhälle. Vi behöver inte mer än lyssna på dagliga nyheter för att inse hur lågt vi har sjunkit. Vi kan med lätthet räkna ut att allt fler hemfaller åt föraktliga tänkesätt. Om vi är ärliga med oss själva så inser vi att allt fler är orättfärdiga, elaka, själviska och onda. Allt för många är fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. Fler och fler skvallrar och baktalar. Flertalet föraktar Gud och de är fräcka, övermodiga och skrytsamma, ja, uppfinningsrika i det onda. Allt fler unga visar sig vara uppstudsiga mot sina föräldrar. De är tanklösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. Och de tvekar inte att försöka driva andra dit de själva är. Men alla dessa onda vet innerst inne vad Gud har bestämt: ALLA SOM LEVER SÅ FÖRTJÄNAR DÖDEN!

Lämna ett svar