Tjugonde söndagen efter Trefaldighet
Söndagen 30 oktober 2022 firar den kristna kyrkan 20:e söndagen efter Trefaldighet, och då temat handlar om Att leva tillsammans, vilket vi alla gör eftersom vi lever tillsammans med andra individer som vi har att ta hänsyn till och umgås med. Tråkigt nog har den äkta gemenskapen inte alltid haft ett rätt syfte, åtminstone inte i västvärlden där vissa mycket rika grupper försökt köra andra och på andras bekostnad. Vår nuvarande situation är betydligt värre än jämfört med exempelvis andra världskriget. I vår tid finns det grupper som medvetet försöker kör över sin medmänniskor utifrån bland andra agenda 2030, som handlar om att minska antalet människor på jorden, vår planet Tellus. Västvärlden drivs tråkigt nog i allt för många fall av dem som bara tänker på sig själva, detta medan Guds Ord talar om motsatsen, något som framträder tydligt i dagens episteltext där författaren skriver: Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp. Söndagens texterna hittar du nedan bilden nedan:
Då bröt hon upp tillsammans med sina svärdöttrar för att vända hem från Moab. Där hade hon nämligen fått höra att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd. Hon lämnade den plats där hon hade bott, och hennes två svärdöttrar följde henne. Men medan de var på väg mot Juda sade Noomi till sina sonhustrur: ”Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot våra döda och mot mig. Må han ge er båda ett liv i trygghet med hem och make.” Sedan kysste hon dem till avsked, men de började gråta högljutt och sade: ”Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk!” Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Jag föder aldrig mer söner som kan bli män åt er. Gå tillbaka! Jag är för gammal för att gifta om mig. Om jag trodde att jag ännu kunde hoppas och redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, skulle ni då vänta på dem tills de var vuxna? Skulle ni för deras skull stänga er inne, utan någon man? Nej, mina döttrar! Min lott är mycket bittrare än er: Herrens hand har slagit mig.” Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas från henne. Noomi sade: ”Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka.” Men Rut svarade:
Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken. Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem.
När de kom fram blev det stor uppståndelse i staden. ”Det är ju Noomi”, ropade kvinnorna.
Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.
En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. (Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)
Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: ”Herre, din vän är sjuk.” När Jesus hörde det sade han: ”Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.” Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, men sedan sade han till lärjungarna: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”