Tjugonde söndagen efter Trefaldighet

Tjugonde söndagen efter Trefaldighet

Söndagen 30 oktober 2022 firar den kristna kyrkan 20:e söndagen efter Trefaldighet, och då temat handlar om Att leva tillsammans, vilket vi alla gör eftersom vi lever tillsammans med andra individer som vi har att ta hänsyn till och umgås med. Tråkigt nog har den äkta gemenskapen inte alltid haft ett rätt syfte, åtminstone inte i västvärlden där vissa mycket rika grupper försökt köra andra och på andras bekostnad. Vår nuvarande situation är betydligt värre än jämfört med exempelvis andra världskriget. I vår tid finns det grupper som medvetet försöker kör över sin medmänniskor utifrån bland andra agenda 2030, som handlar om att minska antalet människor på jorden, vår planet Tellus. Västvärlden drivs tråkigt nog i allt för många fall av dem som bara tänker på sig själva, detta medan Guds Ord talar om motsatsen, något som framträder tydligt i dagens episteltext där författaren skriver: Kom ihåg att vi­sa gästfri­het, ty det har hänt att de som gjort det har haft äng­lar till gäster ut­an att ve­ta om det. Tänk på dem som sit­ter i fäng­el­se, som om ni var fång­ar med dem. Tänk på dem som blir miss­hand­la­de, som om det gäll­de er egen kropp. Söndagens texterna hittar du nedan bilden nedan:

Rut 1:6-19

Då bröt hon upp till­sam­mans med si­na svärdött­rar för att vända hem från Mo­ab. Där ha­de hon nämli­gen fått höra att Her­ren ha­de ta­git sig an sitt folk och gett det bröd. Hon lämna­de den plats där hon ha­de bott, och hen­nes två svärdött­rar följ­de hen­ne. Men me­dan de var på väg mot Ju­da sa­de Noo­mi till si­na son­hust­rur: ”Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Her­ren vi­sa tro­fast­het mot er, lik­som ni har gjort mot våra döda och mot mig. Må han ge er båda ett liv i trygg­het med hem och ma­ke.” Se­dan kyss­te hon dem till av­sked, men de börja­de gråta högljutt och sa­de: ”Nej, vi följer med dig till­ba­ka till ditt folk!” Men Noo­mi sva­ra­de: ”Vänd till­ba­ka, mi­na dött­rar! Varför skul­le ni följa mig? Jag föder ald­rig mer söner som kan bli män åt er. Gå till­ba­ka! Jag är för gam­mal för att gif­ta om mig. Om jag trod­de att jag ännu kun­de hop­pas och re­dan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, skul­le ni då vänta på dem tills de var vux­na? Skul­le ni för de­ras skull stänga er in­ne, ut­an någon man? Nej, mi­na dött­rar! Min lott är myc­ket bitt­ra­re än er: Her­rens hand har sla­git mig.” Då börja­de de gråta igen, och Or­pa kyss­te sin svärmor till av­sked, men Rut kun­de in­te skil­jas från hen­ne. Noo­mi sa­de: ”Du ser att din svägers­ka vänder till­ba­ka till sitt folk och till sin gud. Följ med hen­ne till­ba­ka.” Men Rut sva­ra­de:

”Tvinga mig in­te att över­ge dig
och vända till­ba­ka.
Dit du går, går också jag,
och där du stan­nar, stan­nar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli be­gra­ven.
Her­ren må göra mig vad som helst –
en­dast döden skall skil­ja oss åt.”

Då Noo­mi såg att Rut var fast be­slu­ten att följa hen­ne ta­la­de hon in­te mer om sa­ken. Så gick de båda till­sam­mans ända till Bet­le­hem.

När de kom fram blev det stor upp­ståndel­se i sta­den. ”Det är ju Noo­mi”, ro­pa­de kvin­nor­na.

Heb 13:2f

Kom ihåg att vi­sa gästfri­het, ty det har hänt att de som gjort det har haft äng­lar till gäster ut­an att ve­ta om det. Tänk på dem som sit­ter i fäng­el­se, som om ni var fång­ar med dem. Tänk på dem som blir miss­hand­la­de, som om det gäll­de er egen kropp.

Joh 11:1-7

En man som het­te La­sa­ros låg sjuk. Han var från Be­ta­nia, byn där Ma­ria och hen­nes sys­ter Mar­ta bod­de. (Det var Ma­ria som smor­de Her­ren med välluk­tan­de bal­sam och tor­ka­de hans fötter med sitt hår, och La­sa­ros som låg sjuk var hen­nes bror.)

Syst­rar­na skic­ka­de bud till Je­sus och lät säga: ”Her­re, din vän är sjuk.” När Je­sus hörde det sa­de han: ”Den sjuk­do­men le­der in­te till döden ut­an skall vi­sa Guds härlig­het, så att Guds son blir förhärli­gad ge­nom den.” Je­sus var myc­ket fäst vid Mar­ta och hen­nes sys­ter och La­sa­ros. När han nu hörde att La­sa­ros var sjuk stan­na­de han först kvar två da­gar där han be­fann sig, men se­dan sa­de han till lärjung­ar­na: ”Låt oss gå till­ba­ka till Ju­deen.”

Lämna ett svar