Söndagen efter Alla helgons dag

Söndagen efter Alla helgons dag

Söndagen 6 november 2022 firar kristna kyrkan Alla själars dag, och temat handlar om Vårt evighetshopp. Så som unika individer består vi, enligt Skriften (Bibeln), av kropp, själ och ande. I vår tid verkar eflertalet vara mycket angelägna om att vårda sin kropp. Däremot tycks betydligt färre bortse från sin själ och sin ande, delar av vår totalt unika tillvaron som är direkt grundade i vårt evighetshopp. När Jesus talar i dagens evangelietext säger han bl. a. Al­la som Fa­dern ger mig skall kom­ma till mig, och den som kom­mer till mig skall jag in­te vi­sa bort. Ty jag har in­te kom­mit ner från him­len för att göra vad jag själv vill ut­an för att göra hans vil­ja som har sänt mig. Och det­ta är hans vil­ja som har sänt mig: att jag in­te skall låta någon gå förlo­rad av dem som han har gett mig ut­an låta dem upp­stå på den sista da­gen. Ty det­ta är min fa­ders vil­ja: att al­la som ser So­nen och tror på ho­nom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem upp­stå på den sista da­gen.” Aposteln Paulus är än mer detaljerad i detta fenomen och förklarar i 1 Korinthierbrevet vad som gäller ifråga om vår tillvaro eviga, alltså efter att vi lämnat kroppen och den jordiska tillvaron. Nedan kan du läsa resterande av texterna för söndagen.

Job 17:15f

Vad har jag då för hopp, vem kan skönja någon lyc­ka för mig? Går hopp och lyc­ka med mig till döds­ri­ket, skall de följa mig ner i mul­len?

1 Kor 15:35-49

Nu und­rar någon: ”Hur upp­står de döda? Hur­dan kropp har de när de kom­mer?” Vil­ken en­fal­dig fråga! Det du sår får in­te liv om det in­te dör. Och när du sår är det in­te den bli­van­de växten du sår ut­an ett na­ket sädeskorn el­ler något an­nat frö. Men Gud ger det den ge­stalt han har bestämt, och var­je frö får sin egen ge­stalt. Al­la krop­par är in­te li­ka­da­na, människor­na har si­na, bo­ska­pen si­na, fåglar­na si­na och fis­kar­na si­na. Vi­da­re finns det him­mels­ka krop­par och jor­dis­ka, men de him­mels­ka har sin glans och de jor­dis­ka har en an­nan. So­len har sin glans, månen sin och stjärnor­na sin. Ja, al­la stjärnor har oli­ka glans.

Så är det också med de dödas upp­ståndel­se. Det som blir sått förgäng­ligt upp­står oförgäng­ligt. Det som blir sått förak­tat upp­står i härlig­het. Det som blir sått svagt upp­står fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fy­siskt liv upp­står som en kropp med an­de. Finns det en kropp med fy­siskt liv, så finns det också en med an­de. Och så står det skri­vet: Den förs­ta människan, Adam, blev en va­rel­se med liv. Men den sis­te Adam blev en an­de som ger liv. Det and­li­ga kom­mer alltså in­te först, ut­an det fy­sis­ka; däref­ter kom­mer det and­li­ga. Den förs­ta människan kom från jor­den och var jord; den and­ra människan kom från him­len. Som den jor­dis­ka var, så är också de jor­dis­ka, och som den him­mels­ka är, så är de him­mels­ka. Och lik­som vi blev en av­bild av den jor­dis­ka, skall vi också bli en av­bild av den him­mels­ka.

Joh 6:37-40

Al­la som Fa­dern ger mig skall kom­ma till mig, och den som kom­mer till mig skall jag in­te vi­sa bort. Ty jag har in­te kom­mit ner från him­len för att göra vad jag själv vill ut­an för att göra hans vil­ja som har sänt mig. Och det­ta är hans vil­ja som har sänt mig: att jag in­te skall låta någon gå förlo­rad av dem som han har gett mig ut­an låta dem upp­stå på den sista da­gen. Ty det­ta är min fa­ders vil­ja: att al­la som ser So­nen och tror på ho­nom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem upp­stå på den sista da­gen.”

Lämna ett svar