Domsöndagen, då Herren Jesus Kristus kommer…

Domsöndagen, då Herren Jesus Kristus kommer…

Söndagen 20 november firar den kristna kyrkan Domsöndagen och då handlar temat om Kristi återkomst, dagen då Herren, Jesus Kristus, för sista gången kommer tillbaka på himlarymderna för att döma både döda såsom levande. Det innebär att vi ställs inför den ultimata DOMAREN som känner till allt som har hänt i våra liv, oavsett vi försökt dölja det eller valt att glömma obehagliga saker och ting. Vi kan inte länge ljuga eller förvanska något! Allt vi varit med om, och allt det vi valt att avstå ifrån, bara för egen bekvämlighet skull, uppenbaras, liksom ljuset avslöjar det som legat i mörkret. Herren Jesu Kristi återkomst innebär att vi ställs inför frågan om vi överhuvudtaget ansett honom vara vår ende Frälsare/Räddning? Klockan är, med andra ord, slagen och vi kan inte längre urskulda oss, oavsett vilka synder eller felaktigheter vi än har varit med att utföra. Herren Jesus vet redan i förväg allt vad vi har gjort eller låtit bli att göra, eller som aposteln Petrus skriver: Ty nu är tiden inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, hur blir då slutet för dem som inte vill tro på Guds evangelium? Om den rättfärdige blir räddad med knapp nöd, hur går det då med den ogudaktige och syndige? Därför skall de som lider efter Guds vilja överlämna sitt liv åt sin trofaste skapare och göra det goda. Söndagens texter hittar du här nedan:

Dan 7:9f

Se­dan såg jag tron­sto­lar sättas fram och en uråld­rig man slå sig ner. Hans kläder var snövi­ta, och håret på hans hu­vud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hju­len därun­der flam­man­de eld. En ström av eld flöt fram från plat­sen där han satt. Tu­sen och åter tu­sen betjäna­de ho­nom, ti­o­tu­sen och åter ti­o­tu­sen stod där inför ho­nom. Så tog do­ma­re plats och böcker öpp­na­des.

Upp 20:11-21:5

Och jag såg en stor vit tron och ho­nom som sit­ter på den, och jor­den och him­len flyd­de inför ho­nom, och det fanns in­te läng­re någon plats för dem. Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tro­nen, och böcker­na öpp­na­des. Och ännu en bok öpp­na­des, li­vets bok. Och de döda dömdes ef­ter vad som stod i böcker­na, ef­ter si­na gärning­ar. Och ha­vet gav till­ba­ka de döda som var i det, och döden och döds­ri­ket gav till­ba­ka de döda som var i dem, och var och en dömdes ef­ter si­na gärning­ar. Och döden och döds­ri­ket kas­ta­des i den brin­nan­de sjön. Det­ta är den and­ra döden, den brin­nan­de sjön. Och var och en som in­te fanns upp­skri­ven i li­vets bok kas­ta­des i den brin­nan­de sjön.

Och jag såg en ny him­mel och en ny jord. Ty den förs­ta him­len och den förs­ta jor­den var bor­ta, och ha­vet fanns in­te mer. Och jag såg den he­li­ga sta­den, det nya Je­ru­sa­lem, kom­ma ner ur him­len, från Gud, re­do som en brud som är smyc­kad för sin man. Och från tro­nen hörde jag en stark röst som sa­de: ”Se, Guds tält står bland människor­na, och han skall bo ibland dem, och de skall va­ra hans folk, och Gud själv skall va­ra hos dem, och han skall tor­ka al­la tårar från de­ras ögon. Döden skall in­te fin­nas mer, och ing­en sorg och ing­en kla­gan och ing­en smärta skall fin­nas mer. Ty det som en gång var är bor­ta.” Och han som satt på tro­nen sa­de: ”Se, jag gör all­ting nytt.” Och han sa­de: ”Skriv, ty des­sa ord är trovärdi­ga och san­na.”

Joh 5:22-30

Och Fa­dern dömer ing­en ut­an har helt överlåtit do­men åt So­nen, för att al­la skall ära So­nen lik­som de ärar Fa­dern. Den som in­te ärar So­nen ärar in­te hel­ler Fa­dern, som har sänt ho­nom.

San­ner­li­gen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på ho­nom som har sänt mig, han har evigt liv. Han fal­ler in­te un­der do­men ut­an har övergått från döden till li­vet. San­ner­li­gen, jag säger er: den stund kom­mer, ja, den är re­dan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. Ty lik­som Fa­dern äger liv, så har han också låtit So­nen äga liv, och han har gett ho­nom makt att hålla dom, ef­tersom han är Människo­so­nen. Var in­te förvåna­de över det­ta. Den stund kom­mer då al­la som lig­ger i si­na gra­var skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det go­da skall upp­stå till li­vet, och de som har gjort det on­da skall upp­stå till do­men. Av mig själv kan jag in­te göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rätt­vis, ty jag följer in­te min egen vil­ja ut­an hans vil­ja som har sänt mig.

Lämna ett svar