Tankar

Väckelsemöten och tro på klimathot beror på att västvärlden rationaliserat bort gudomen

En knappast nämnd aspekt av nutida fenomenet att jordens klimat är på väg att kollapsa och vi är på väg att gå under handlar om en naturlig konsekvens av vår situation under 2000-talet. Flertalet i västvärlden har trakiskt nog i stor grad rationaliserat bort ett av människans mest grundläggande behov under det senaste århundradet; behovet av att äga ett hopp och en tro grundat på någon utanför en själv! Hopp och tro har under alla tidigare århundraden/årtusenden varit förankrat på någon eller något som existerar och härskar utanför vår egen förgängliga tillvaro.

Med andra ord har människan ett andligt behov inbyggt i personligheten. Denna dimension finns i vårt väsen, visserligen omöjlig att fastställa vetenskapligt däremot så som fenomen. Denna dimension existerar oavsett vi förnekar eller bejakar det. Som person behöver vi omfattas av någon slags tro på en gudom eller existens utanför det synbara och förgängliga. Det innebär att flertalet av oss, oavsett vi är medvetna eller omedvetna, har behovet av en ”andlig dimension”. Denna andliga egenskap har vi haft sedan urminnes tider eller begynnelsen. Som människa äger vi en slags intuition av att det finns någon eller något som råder och existerar utanför oss själva, och att vi själva är begränsade i en tredimensionell tillvaro. Denna existens finns enligt vår intuition tillgänglig särskilt i situationer där vi har behov av att vända oss till någon som är både mäktigare och starkare än summan av oss och som dessutom står ovanför, eller finns utöver, vår begränsade tillvaro.

Eftersom denna dimension till stor del har rationaliserat bor i västvärlden sedan upplysningstiden så har majoriteten blivit det som de tidigare kristna kallade för ”hedningar”, och det gjorde de i tron att hedningar saknade tron på vår Gud, JAHVE. Våra förfäder visste inte att även hedningar hade en slags tro på en gudom som var kopplat till skapelsen, alltså naturen, solen, månen, vinden eller vattnet. Inför stamkrig eller tider av nöd vände man sin blick till denna någon eller något utanför sig själv. På samma sätt behöver dagens hedningar en tro på något större än de själva är. Därför samlas folk gärna kring något ”religiöst” gemensamt ämne eller händelse, ett fenomen som är vida känt och som kan utnyttjas av onda människor. Personligen tror jag att tesen om ett kommande klimathot, förorsakat av människans aktivitet, har blivit presenterat som ett fenomen av de allra rikaste i världen. Vi vet att påståendena om en allvarlig klimatförändring har frammanats och framförts av Förenta Nationerna. Det introducerades av FN:s avdelning för klimatet, och de började med att använda begreppet ”klimathot”, men på grund av svaga vetenskapliga belägg ändrade de begreppet till ”klimatförändring förorsakad av mänsklig aktivitet”.

För mig som kristen är frågan om att vi håller på att förstöra det globala klimatet inte särskilt intressant eftersom jag vet att vår slutstation inte är av denna värld. Enligt Herren Jesus Kristus ska de som tror på Honom uppstå från de döda. Han säger själv att Han kommer att låta både himlar och jord rämna och förgås. Därför har jag lättare att bemöta det så kallade klimathotet. Jag vet att Gud vet vad som ska hända. Enligt de 66 böckerna i Bibeln finns ingen enda varning eller påståenden om att vi kommer att vara orsaken till världens ände! Däremot finns mycket som talar om att vi missbrukar de resurser som vi har fått i gåva, men det är en annan fråga. Dessutom är vår värld enligt Guds Ord redan förstörd. Den är överlämnad till Guds och vår fiende Djävulen, lögnens och osanningens herre. Gud säger att Han kommer att gå till rätta med detta när han återvänder och vidare att det är Han själv som kommer att förinta både himlar och jord förutom världens härskare Djävulen. När detta ska ske låter Gud oss inte veta, inte ens änglarna i himlen har fått denna vetskap, säger Jesus själv. Det enda vi vet är att Jesus Kristus uppmanar oss att tro på det Han sagt. Därför har de som tror på Herren Jesus Kristus en trygghet, oavsett det handlar om nöd, hot eller behovet av tröst.

Det som pågår ifråga om klimathotet, alltså det som påstås bygga på den så kallade ”97 % sanningen om klimatet”, är för en levande kristen ett scenarier som inte är bekräftad av Bibeln. Det sägs att FN:s klimatrapport utgår från påståendet att 97 % av alla klimatforskare i världen har bejakat klimathotet. Men så är förstås inte fallet! Påstående har bevisats vara ett medvetet fusk och fadäsen står en specifik namngiven forskare för. Han sägs ha ändrat statistiken i den utredning han genomförde i samarbete med ett universitet. Vi vet inte varför han valde att göra det. Ni kan själva läsa mer via dessa länkar: 1.6%, Not 97%, Agree that Humans are the Main Cause of Global Warming och David Friedman on the 97% Consensus on Global Warming

Eftersom flertalet i västvärlden numera saknar tron på Gud och Jesus Kristus är det lätt att välja andra och mer tilltalande alternativ. Ett sådant exempel är rapporterna som producerats för att skapa en allmän och global rädsla. Bakom rapporten står tragiskt nog bl. a. FN, Al Core (som blivit stormrik på manipulerad information), USA:s tidigare president Obama, vårt lands statsminister, miljörörelserna, riksstaden, med många fler. Dessa har medvetet eller i vissa fall omedvetet valt att driva en information som inte har kunnat bekräftas klimatvetenskapen. Orsaken till att man valt att göra det vet vi inte däremot kan vi ana att det handlar om en slags agenda, som någon eller några försöker genomföra utifrån ett syfte som bara agendans författare själv känner till?


Herrens anklagelse mot Israel via profeten Hosea

Hör Herrens ord, ni Israels barn, för Herren går till rätta med dem som bor i landet, för det finns ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud i landet. De svär och ljuger, mördar och själ och är otrogna. De brukar våld och blodsdåd följer på blodsdåd. Därför sörjer landet och allt som lever där tynar bort, både markens djur och himlens fåglar och havets fiskar försvinner.

Ingen ska anklaga eller gå till rätta med någon annan. Ditt folk liknar dem som anklagar en präst. Du ska komma på fall om dagen, även profeten ska komma på fall tillsammans med dig om natten. Också din mor ska jag förgöra. Mitt folk går under av brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap ska också jag förkasta dig från att var min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför ska också jag glömma dina barn. Ju fler de blev desto mer syndade de mot mig. Jag ska förvandla deras ära till skam. De lever av mitt folks synd och längtar efter folkets missgärning. Därför ska det gå prästen och folket lika. Jag ska straffa dem för deras vägar och ge dem för deras gärningar. De ska äta men inte bli mätta, begå otukt men inte föröka sig, för de har slutat hålla sig till Herren. Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet.

Mitt folk frågar sin avgudabild av trä hämtar svar från sin stav, för en otuktsande har vilselett dem så att de begår otukt och överger sin Gud. På bergets toppar offrar de, och på höjderna tänder de rökelse under ekar, popplar och terebinter eftersom skuggan där är skön. Så begår era döttrar otukt och era sonhustrur otrohet. Jag kan inte straffa era döttrar för deras otukt eller era sonhustrur för deras otrohet, för männen går själva iväg med prostituerade och offrar med tempelflickor. Ett folk som inget förstår går under.

Om du, Israel, vill begå otukt, så låt inte Juda dra på sig skuld. Gå inte till Gilgal, dra inte upp till Et-Aven och svär inte: ”Så sant Herren lever”. Som en envis kviga envisas Israel. Ska då Herren låta dem beta som lamm på en stor äng? Efraim är i förbund med avgudar – låt honom vara! Deras drickande går överstyr, hejdlöst begår de otukt. Landets sköldar älskar skamliga ting. Men en stormvind ska gripa dem med sina vingar och de ska få skämmas med sina offer (Hosea 4).


Moral eller livets mening kan inte existera utan en gudom

Hur moraliska vi postmoderna  ateister än försöker vara eller bli så saknar vi själva essensen, själva meningen, med både moral såsom livet ifall vi saknar möjligheten att koppla samman moral och livet med en gudom. Om vi inte har någon evighet att svara emot, då har vi heller inget egentligt att leva för.

För att kunna tala om moral, eller livets mening, behöver vår moral ha någon att svara inför och den enda som kan stå som den evige vi svarar för är Gud. Det var något som de gamla filosoferna trodde fullständigt på, oavsett de var vetenskapligt inriktade. På samma sätt är det för alla dem lyckligt lottade som i slutet av sina liv har får möjlighet att summera vad de har varit med om. I bästa fall även lite tid för att försona sig med det onda de hade dragit på sig.

Oavsett hur framgångsrik en människa är så har hennes framgångar aldrig varit något att hänge sig åt vid de stunder de varit på väg att lämna det jordiska. Har de framgångsrika saknat grunden för mänskligt liv, alltså en Gud, har de varit lika tomma som de var före sin framgång. Framgång ger aldrig någon enda en evig tröst, utan tvärtom. Många av de mest kända kulturpersonligheter som levt på jorden har i många fall själva avslutat sina liv. De har saknat detta något att koppla ihop sitt liv med.

Utan Gud så kan vi som moraliska varelser inte veta vad själva meningen med vårt liv är. Vi saknar förmågan att koppla ihop, eller summera vårt liv, rent moraliskt såsom existentiellt om vi inte har en Gud att svara inför. Vi behöver Gud för att ex. absolut rättvisa ska kunna existera. Utan Gud skulle de som begått fruktansvärda brott komma undan, men med Gud som dömer så kommer alla få det de förtjänat i slutänden.

Utan Gud kan inte evigheten ha någon mening alls. För hur vi än vrider och vänder, ut och in, på våra liv, så inser vi förr eller senare att livets mening handlar om att vi har blivit till för ett specifikt ändamål. För att Gud skulle ha ett objekt att älska, och för att vi skulle hitta objekt att älska och dessutom bli älskade tillbaka.

Vi finns för att det finns en mening med att vi blev till. Vi föddes för ett specifikt ändamål. Vi föddes för att Gud älskar oss och för att vi ska föra vidare den kärlek som Gud har gett. I annat fall är själva livet meningslöst. Därför tycket jag att det är underligt att så pass många ändå tilltalas av ateism, existentialism och relativism. Ingen av dessa teorier har något att komma med när det gäller livet mening. De har heller ingen moral att presentera utom att den starke överlever medan de svaga går under. Det är det enda de nämnda ismerna kan presentera. Tala om tomhet!

Existentialister, relativister och de som har byggt sitt liv på tron på Darwins teorier kan aldrig argumentera i frågor som gäller moral eller mänskans ursprung och existens, utan deras enda svar på livets mening är att det handlar om en ”slump”. Det är en slump att vi blev till och då spelar det ingen som helst roll vad vi gör eller låter bli att göra. Vårt liv räknas ändå inte eftersom det inte finns någon evighet efter den kroppsliga döden. Men hur ger ateister, existentialister och relativister sina barn en gnista av hopp? Kan de överhuvud taget föra vidare en tro till sina barn? Vad är det för förklaring på livets mening som de kan ge sina barn?

Meningen med livet, självaste essensen, handlar om att vi blivit till och att vi är skapade till eviga varelser. Vi kommer alltså att existera för evigt. Det är vad Gud, genom Jesus Kristus, säger. Om vårt liv är evigt innebär det att den även fortsätter efter att vår förgängliga kroppshydda gett upp och dött. Den är av jord och ska åter bli jord, säger prästen vid begravningar.

Men vi själva är mer än bara vår kropp. Vi har ett psyke och vi har en ande. Dessa delar av oss är det vi egentligen är. De kommer inte att dö den kroppsliga döden utan kommer att finnas för evigt. Det är den delen som Paulus talar om och menar är evig, och den som Jesus så ofta talar om när han säger att himmelriket är nära. Vi är Guds tempel enligt Jesus! Är vi Guds tempel så är vi värdefulla. Vi har alltså en större mening med våra liv än vad vi har kunnat föreställa oss här på jorden.

Eftersom vi är eviga varelser kommer vi även att stå inför evighetens Herre och Mästare. Det är då som vi ska svara för allt det vi gjorde, eller låtit bli att göra på jorden. I annat fall existerar inte den absoluta rättvisa! För att absolut rättvisa ska finns så måste även evighet existera. Detta vet vi såsom moraliska varelser. Vi vet det när vi begår felaktigheter, fast vi ofta skyller på andra. Innerst inne vet vi att vi har begått brottet. Det är först när vi har erkänt brottet vi har begått som vi blir fria människor.

Ett samhälle som finner sin glädje i att leva sekulärt, med relativism och materialism som själva målsättningen kan knappast hitta meningen med livet. Utan Gud finns inget annat än oändlig tomhet. Det vet de flesta som legat längre tid i sjuksängen och fått tid att fundera och reagera på sin torftiga livsgärning. När döden kommer för att avsluta det kroppsliga livet då finns inget annat än det vi har byggt på under vårt liv på jorden. Har vi levt för ateism, materialism, relativism och sekulära sanningar då har vi knappast hänge oss åt något när dödens kalla hand lägger sig på vårt bröst och påminner oss om vår förgänglighet.

Har vi en tro på Gud och på Hans enfödde Son, Jesus Kristus, så har vi något att se fram emot. Visserligen väl medvetna om att vi måste göra räkning för det vi misslyckats med, trots det har vi ändå någon att vända oss till och någon att be inför. Vi vet ju alla att vi kommer att ställas inför en dom. Saknar vi en advokat som vi byggt en relation till under vår jordiska vandring så kan vi hänvisa till honom och be honom föra vår talan. Han har gett sitt liv i lösen för våra synder. Eftersom han står fast vid sitt ord kommer domaren trots allt att släppa in oss in i evigheten, inte för att vi varit duktiga eller är förtjänta av det, utan för att Hans enfödde Son har dött för oss.


Är sanningen död?

Kan det vara så att den absoluta sanningen som existerat tidigare är död? Svaret är sorgligt nog ett kort och gott JA! I det flesta fall är påståendet sann eftersom den tidigare existerande absoluta sanningen är tillintetgjord i vår postmoderna samhälle. Detta för att vi som postmoderna människor numera lever utifrån relativism som inte vet vad vad ex. skam är för något.

I vår tid är en sanning bara den enskilde postmoderna människans tycke. Det är därför som den numera populära politiska korrektheten har fått en sådan kraft i vårt samhälle. Är vi inte politiskt korrekt lär vi få leva utanför det postmoderna samhället, för det postmoderna samhället är trots allt oerhört duktiga på att döma andra, men dömer inte längre efter några absoluta sanningar utan bara utifrån enskilda människors tycke oftast utformade utifrån media. Det sagda är en tyvärr en sanning som få kan argumentera emot, eftersom relativism och existentialism har förintat allt vad absolut sanning är. Inga enda enskilda postmodern människor kan längre peka på en absolut sanning utanför sig själva, vilket innebär att var och en bär på sin egen sanning, oavsett det är en mördare, lokalvårdare, polis eller annan medborgare.

I den postmoderna tiden behöver ingen längre tro på en gudom eftersom gudomen blivit en relativism. Det spelar inte längre någon roll vilken gud du talar om, i alla fall om vi lyssnar på vad ex. vissa påvar i Rom har deklarerat. Det som predikas handlar inte längre om en absolut sanning utifrån Guds Ord utan en relativism, alltså något som vem som helst kan ta ställning för eller emot.

Den så kallade kristna kyrkan och flertalet av dem som kallar sig kristna har tappat greppet om det Jesus har sagt. När Jesus sade; Jag är Vägen, Sanningen och Livet kan det numera handla om vilken väg, sanning eller liv du helst tycker är bra. Men när mänskligheten tappar greppet om den enda Vägen, den enda Sanningen och det enda Livet som bär till ett evigt liv förlorar den även själva målsättningen med livet.

Eftersom det postmoderna samhället har raderat alla absoluta sanningar så har den även kastat ut definitionen på vad skam är för något. I vår tid behöver ingen längre skämmas. De utgår ju utifrån sin egen sanning. Hade den absoluta sanningen existerat så hade de tvingats skämmas för sin egoism, i alla fall om de hade känt igen den absoluta sanningen. Men eftersom de inte längre finns så behöver ingen längre ha en relation till en absolut sanning, som endast Gud kan stå för genom Jesus Kristus.

Det postmoderna samhällets sekularisering är en direkt följd av att man har kastat ut och raderat den absoluta sanningen. Det postmoderna och sekulariserade samhället är inte längre jämförbar med de samhällen som vi tidigare sade hedningarna bodde i, detta eftersom hedningarna, i motsats till den postmoderna människan, kände skam eftersom de hade absoluta sanningar. I vår tid har människor inget att skämmas för, oavsett vad de väljer att utföra, eller låter bli att utföra.

Det postmoderna samhället har i stället skapat människor som är mer avskyvärda än någonsin förr.  De gör till och med sådant som var otänkbart och kränkande för de vi tidigare kallade för hedningar. De älskar alla dem som säger sig lida eller som säger sig bli misshandlade av samhället. Ingen behöver längre ha några konkreta bevis utan det räcker med att de syns i dagstidningen, i TV eller hörs i radion. Dessa stackars krakar tar vi gärna hand om och vårdar ömt. De spelar ingen roll om de ljuger bara de ser ut att lida eller ha blivit misshandlade av samhället.

Numera behöver ingen bevisa att de talar sanning utan det räcker med att de själva tycker att de har sanningen. Därför är det även numera helt legitimt att ljuga, bara man ljuger så bra så att alla tror på det. Ni har väl hört på dem som har blivit tillfångatagna på bar gärning. De är alla oskyldiga fast ekonomer i ex. riksdagen har deklarerar att de åtnjutit ekonomisk stöd på felaktigt sätt.

Den avskyvärdhet som relativism, privatism och existentialism har åstadkommit med vårt postmoderna samhälle innebär att ingen längre behöver skämmas. Partipolitiker kan helt öppet begå olika slags brott mot sina väljare, fast de enligt alla möjliga sätt är satta att tjäna sina väljare. Ingen behöver längre skämmas fast de tidigare skulle ha åkt fast med fingrarna i syltburken. Detta är möjligt eftersom vi lever i ett samhälle som bedömer alla och allt utifrån relativism; för alla har sin egen sanning och kan därför inte begå ett allmänt absolut brott. Brott existerar bara när man gör något som man inte själv skulle vilja utföra, alltså något man gör mot sig själv, eftersom det numera är du själv som står för moralen.

Den absoluta sanningen började man kasta ut under 1920-talet. Kyrkan var bland de sista myndigheterna som avskaffade den absoluta sanningen. De slängde ut den absoluta sanning som alltid varit sammankopplat med Guds Ord. Nu behövde ingen längre Guds Ord och dess absoluta sanningar. Det räckte gott med det som politikerna och väljarna som sakkunniga sagt. De i sin tur gör bara sådant som de lärt sig i det postmoderna samhället. De lever ut det postmoderna metoderna vilket innebär att Guds Ord och dess absoluta sanning är tvunget att ge vika för de nya idéerna. Den absoluta sanningen kan inte existera så länge man väljer att stå utanför tillämpningen av det Jesus Kristus sagt och gjort.

Tråkigt nog kommer ingen i det postmoderna samhället att leva lyckligt eftersom de inte längre kan koppla samman sig själv med en absolut sanning. Det relativa kan inte leda en människa, för hon har inte möjlighet att jämföra sig själv och det hon gör med en absolut sanning. Idag finns lika många ”sanningar” som det finns människor!

Den absoluta sanningen är fortfarande lika sann som påståendet; om du finner en anledning att hata någon så lär du även hitta en orsak till att hata den just denna någon. En orsak till att så många begår självmord tror jag beror i stor utsträckning på att vi har förlorat förmågan att peka på en absolut sanning och på en evig framtid. Hittar vi tillbaka till den kommer vi att få veta sanningen om oss själva. Vi kommer även att få reda på vad relativism, sekularism och det postmoderna samhället strävat efter så intensivt. Den gemensamma nämnaren på dessa ”ismer” är att sprida lögn och bedrägeri och för att förleda oss från den absoluta sanningen. Men den absoluta sanningen hittar vi bara hos Jesus Kristus och i allt det han har sagt. Det är om detta som vår mänskliga kamp handlar om. Fortsätter vi att gynna relativism, privatism, existentialism och ett postmodernt samhälle finns bara en framtida lösning; allt kommer att rasera! Något som har Gud sagt i sitt heliga Ord. Han säger att de som vänder honom ryggen, dem låter han gå till sin egen väg. Om vår målsättning är vårt eget, vår egen moral, vår egen trygghet, våra egna mål och medel, då räcker det inte långt!


Det goda samhällets TV (DGS-TV)

En till webb-TV kanal som är av intresse, och som tar upp aktuella och angelägna ämnen i dagens samhälle heter ”Det goda samhällets TV” eller DGS-TV. I de program som sänds på deras hemsida, eller via youtube.com, debatteras många ämnet som vi vanligtvis inte får läsa om i våra reguljära medier. Jag tror att det är oerhört viktigt att det finns en frihet, särskilt nu när Internet och vad den erbjuder blivit många fleras möjlighet att ta del av information som inte är färgad av ex. partipolitik eller andra samhälleliga krav på ensidighet, där endast en åsikt får uttala sig medan andra bannlyses eller förbjuds. Genom att fler TV-kanaler publiceras så erbjuds fler människor att ta del av händelser på ett sätt som tilltalar deras uppfattning i olika sakfrågor än att tvingas svälja allt vad public-etablisimanget eller public-media är den enda sanningssägaren.


Svensk Webbtelevision, en viktig funktion

Jag har fortfarande frihet att acceptera allt som händer och pågår i vårt samhälle! Det lättaste valet är att fortsätta vara apatisk och acceptera allt som händer och sker, ont såsom gott, detta eftersom det ställningstagandet inte kräver någon som helst prestation. Jag kan även börja ställa vissa kritiska frågor kring det som händer i vårt land och samhälle, och dessutom anstränga mig för att söka svar på alla de svåra frågorna. Vad jag än väljer så kommer mitt val att påverka livet i just de lilla samhället där jag befinner mig just nu, oavsett jag vill det eller inte. Mitt val kommer att få vissa konsekvenser. Jag kan alltså fortsätta blunda och acceptera allt, t.ex. att låta våra parti- politiker fortsätta driva igenom sådant som gynnar dem själva medan de fattiga blir fattigare och den rika rikare.

Efter att ha suttit och lyssnat på ett antal föredrag och intervjuer publicerade av Svensk Webbtelevision har jag insett att jag, medvetet och omedvetet, bidragit till att förstöra tillvaron för min nästa. Detta har jag medverkat till genom låta bli att reagera och agera. Jag har alltså tillåtit det onda fortsätta påverka vår tillvaro. Efter timmars lyssnade och analyserande har jag äntligen insett att jag är lika skyldig som alla dem som faktiskt utför ondska, både inför min nästa som inför min Herre och Gud. Jag föddes till just denna tillvaro för att arbeta och agera för att rättvisa ska råda för alla i samhället, inte direkt för att inneha en direkt makt att påverka på de stora scenerna, men ändå makten att påverka i det lilla, i den del av tillvaron som jag befinner mig i just nu!

Jag kan alltså inte längre stå vid sidan av och tyst titta på medan medmänniskor blir angripna av det onda. Jag kan heller inte längre acceptera att vår media hyllar alla dem som medvetet väljer att begå sådant som gynnar dem själva men som skadar deras medmänniskor. Jag kan inte längre sitta tyst och tiga och titta på när media och partipolitiker medvetet arbetar för att öka makten hos dem själva och emot de svagaste i vårt samhälle. Jag kan inte längre acceptera att de som har faktisk makt står så som ett hinder för att rättvisa ska skipas. NU är det är dags att ta ställning mot dem som arbetar för Ondskans herre och ställa sig i kön för dem som arbetar för det goda och dess Herre och Gud.


Rädsla, är det en komponent i den nya religionen

Om man väljer att avsätta tid för att försöka sätta sig in i frågor som rör vår miljö så måste man på fullt allvar försöka lyssna på dem som framträder främst via vår media! Oavsett vi vill, eller inte, undkommer vi inte det så kallade ”miljöhotet” eller larmet om miljön. Oavsett vilket naturprogram man än tittar på så avslutas filmen oftast med påminnelsen om hur vi har ställt till det. Programmet pekar helt fränt på det direkt hotet som vi är skyldiga till. Det är alltså vi som utgör hotet för hela naturen! Detta får man höra ofta, och situationen är enligt de flesta naturvetare besvärande. Enligt viss information får vi även veta att vår jord är på väg att kollapsa och vidare att vi inte har så lång tid kvar. Men när man sitter och lyssnar på riktiga forskare inom olika områden inom naturvetenskap stöter man även på ett lugn som inte går att bortse ifrån. Det som håller på att hända är ingen direkt katastrof. Vår natur har alltid fluktuerat under årtusendena. Det som framförs i flera median idag handlar ofta om en slags skrämsel-propaganda, information som inte stämmer med direkt forskning och fakta. Forskare, oavsett de är doktorer, professorer eller doktorander inom olika områden gällande vår miljö säger något helt annat än vad vår media och våra politiker gör. Vem ska jag tro på?

Väljer jag att lyssna på Lars Bern, doktor i teknisk fysik, som har arbetat med frågor kring vår miljö sedan årtionden, så inser jag att det existerar en skrämselpropaganda. Och denna skrämselpropaganda framförs, enligt Lars Bern, av en sekt, som han menar tillhör en slags domedagsreligion. Denna så kallade domedagsreligion inkluderar, enligt Lars Bern, samtliga ingredienser som finns inom så kallade religioner som förespråkar världens slut. Domedagsreligionen har även sina speciella profeter. Och dessa har tydligen alltid förtur att delta i media och i samtalen med våra politiker i Sverige. En av de mer kända profeterna är miljöministern Löven, en annan är ärkebiskopen, men många fler finns, både kända och okända, säger Lars Bern. Jag är medveten om att Lars Bern är en erkänd forskare inom dessa områden. Han är även erkänt duktig på det han har arbetat med under större delen av sitt liv. Att höra denne äldre och respekterade forskare säga att vi håller på att bli vilseförda av en domedagsreligion är skrämmande. Och vidare att denna domedagsreligions mest framträdande profeter framför en medveten propaganda, som leder många människor till en obefogad rädsla, något som kommer att leda till än större sociala skillnader i framtiden. Se bara på frågan om elbilar. Vilka är det som har råd att investera i en elbil, jo, de som har en hög inkomst. Om vi tänker efter så är det som händer rent skrämmande.

Vad ska vi då tro om vår lokala och globala miljö? Är det verkligen så skrämmande som t.ex. SVT framför via programmet Ekdal och Ekdal? Eller försöker man medvetet att vilseleda oss tittare och lyssnare? Ska vi tro på det som Lars Bern säger så lever vi, enligt dessa falska profeter, i sista tiden. Världen håller på att gå under! Men det är inget nytt hot, berättar Lars Bern. Detta har sagts vid många tillfällen tidigare, men trots att dessa hot har framförts en mängd gånger tidigare så har de inte blivit mer verkliga för det, och kommer knappast att bli mer verkligt säger Lars Bern. Denna angelägna fråga är kanske än mer viktig för oss som tror på Gud och Hans son, Jesus Kristus. Som kristen så bör vi definitivt inte vara oroliga för det som händer. Enligt Guds egna ord i Bibeln så kommer slutet såsom en tjuv om natten, plötsligt och utan vår vetskap. För inte ens änglarna i himlen vet när slutet kommer, säger Jesus själv! Om det är så som Bibeln säger så kan vi lugnt luta oss mot Guds Ord, och dessutom stå emot allt sådant som luktar så kallad domedagsreligion. Visserligen hör vi dagligen att vi borde vara oroliga, vi borde vara rädda, detta eftersom vi håller på att förstöra jorden. Men oavsett måste ändå vi som är kristna förlita oss mer på det som Gud säger i sitt Ord och därmed lämna all den oro och rädsla som världen framför. För dig, som valt att följa Jesus Kristus, så finns det inget utrymme för den världsligt konstruerade rädslan. För vi vet att det är vår himmelske Fader som styr allt det som händer.


Samvetet, vad är det egentligen

Hur ofta har drabbats vi inte av samvetet? Utan ett samvete skulle vi alla troligtvis ha agerat precis som vi vill, alltså utifrån våra egna egoistiska valmöjligheter, utan någon hänsyn till våra medmänniskor. Det är detta budskap som den renodlade naturalismen och ateismen har som målsättning. De vill framkalla i ett samhälle där de starka överlever medan de svaga dör. Enligt naturalister (darwinismen) och ateister (likt Dawkin) finns inget högre väsen, en Gud eller vad man nu väljer att kalla Gud för. Det enda som existerar enligt ateister och naturalister, samt det enda vi har att ta hänsyn till, är att vi som blev till av en slump existerar i en tillvaro på grund av ett selektivt val. De starka överlever medan de svaga självdör. En ateist eller naturalist behöver aldrig ställas inför någon rätta, eftersom de agerar utifrån sitt ego (sig själv), oavsett vad de än har lyckas göra eller tänkt göra. Detta är efter faktum eftersom naturalister och ateister enbart agerar utifrån sitt naturliga tillstånd, helt enligt de spelregler som gäller i naturen, där den starke vinner och den svage förlorar. Trots att det numera finns gott om ateister och naturalister har ingen än så länge lyckats uttyda vad en människas samvete är, eller vad samvetets existens består av. Ingen forskning har kunnat koppla samman det vi kallar för samvete (oftast en inre röst som varnar oss från att utföra dåliga saker) till en utvecklingslära eller ett högre väsen, det vi oftast kopplar samman med ordet Gud. Varför har man inte lyckats med denna uppgift? Svaret kan vara enkel, och då med tanke på att människan är kropp, själ och ande, eftersom vi faktiskt består av mer än bara en fysik kropp, som naturalismen hävdar. Vi har ett psyke, en andlig sfär förutom kroppen. Som många av oss redan har upptäckt så blir vi inte av med den andliga sfären, oavsett hur vi än försöker. Vi är helt enkelt mycket komplexa. Vi består av minst tre delar. Vi kan inte bara vara ett psyke, en kropp eller andlig, utan vi äger även de övriga egenskaperna, en egenskap som ingen än har lyckats uttyda rent vetenskapligt. Det andliga i oss, oavsett vi tror på en Gud eller inte, driver vårt samvetet. Någon annan förklaring finns inte vad jag förstår, åtminstone inte än!


Tankar kring extremism och terror

Efter att ha lyssnat till terrorforskaren, dr Magnus Ranstorp på Försvarshögskolan, förstår jag att det finns relativt många individer som kan tänka sig att ta till terror i vårt land. Orsaken är att de vill föra fram sin extrem islamska tro eller extrema högerkonservatism. Dessa individer är människor, precis som du och jag. Det som skiljer oss åt är att de ger sig hän åt någon extrem övertygelse. De anammar en fanatisk tro om att förändra en rådande situation, trots att det innebär att de skadar oskyldiga. Antagligen är de mer eller mindre hjärntvättade av extrema ledare, och har även tappat sitt sunda förnuft. De saknar antagligen en sund religion eller övertygelse. Enligt forskaren, Magnus Ranstorp, har vi i jämförelse med de nordiska länderna, Finland, Norge och Danmark, många extremister. Det var drygt 300 personer som reste från Sverige till Syrien för att delta i IS uppbyggande av kalifatet. Av dessa var 60 % män och 40 % kvinnor. Det spelar alltså mindre roll om man är man eller kvinna.

Min fråga är om detta hade kunnat hända för drygt 100 år sedan, när största delen av befolkningen i Sverige var aktivt kristna? Jag tror inte det! Kristendomen, dess historia och budskap (om man följer Bibeln), är ett problem för islamister såsom högerextrema. Under 2:a världskriget dödade Hitler de präster som följde Guds Ord. De var obekväma och slog hål på nazismen. På liknande sätt var det även svårt att vara islamist i ett kristet land.

Efter att ha lyssnat till forskaren är jag än mer övertygad om vikten av kristen tro. Vårt lands innevånare behöver kristna regler, inte minst när det gäller bemötandet av sin medmänniska. Det sätt som vi lever idag går stick i stäv mot det som Bibeln anger, trots att det var våra kristna förfäder som byggde upp vårt samhälle. Tråkigt nog så saknar allt för många en levande kristen tro, däremot har alla kvar ett behov av att fylla sitt andliga förråd. Men eftersom det andliga förrådet aldrig blir fyllt i unga år så tar extremisterna sikte på just detta. Läget förvärras av våra politiker på nationell nivå som verkar vara så rädda, så rädda så att de inte ens vågar ta ordet invandrare i mun. De verkar alla vara rädda för att bli stämplade som rasister, och än färre vågar tala öppet om religion, tro och övertygelse. Skulle någon mot förmodan nämna något om ex islam så blir de uthängda i media, ett fenomen som har smittat ner hela allmogen. Det finns även allt för många som saknar civilkurage och mod att ta itu och ifrågasätta extrema övertygelser.


Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta

Hur ofta har man inte ställt frågan: Är jag verkligen frälst och får komma hem till Guds rike? Paulus skriver i Romarbrevets 10 kapitel: Vad säger Gud om rättfärdigheten och frälsningen; Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. För om du med din mun bekänner att Jesus är Herre (JHVH) och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst (räddad till evigt liv). För med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam (Jes 28:16). Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samma Herre, och han ger sin rikedom till alla som åkallar honom. Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst (Joel 2:32).


Varje gång jag tänker göra gott gör jag ändå ont

I Romarbrevet skriver aposteln Paulus bl. a. om hur han vill göra gott men att han trots den viljan ändå agerar i köttet, och gör ont. Det Paulus skriver stämmer väl med min egen verklighet. Hur ofta har man inte tänkt sig att göra gott för sin medmänniska, ändå faller man till föga och utför istället något ont, och detta för att man är en egoist. Har du samma problem, i så fall ska du läsa vad Paulus skriver i Romarbrevet, där han förklarar den kristna tron och dess grundvalar.


En sida med tankar

Det mesta vi hör, läser eller ser relateras sällan till det andliga! I vår tid är allt för många andligt fjärmade, ibland till den grad att de inte längre har förmåga att koppla händelser till Guds ingripande. De gånger vi hör orden; Gud, änglar, frälsare, Jesus, etc. så är orden förknippade med svordomar, raljerande eller, underligt nog, till vissa sporter. När senast läste du en rubrik som beskriver en andlig händelse?  Många menar att information inte ska kläs i andlighet, samtidigt som personen själv talar om människan såsom kropp, psyke och ande. Under senare tid har allt fler börjat hungra efter andlighet. Tänk bara på alla dem som deltar i olika slags yoga, och på dem som tror på spöken. På denna sida ska jag försöka dela med mig av mina tankar, mer eller mindre, förankrade till andlig sfär!