Söndagen 23 juli 2023 firar kristna kyrkan Kristi förklaringsdag och då handlar temat om Jesus förhärligad. Herren, Jesus Kristus, sann människa och sann Gud, är Messias som blev sänd för att befria världen från dess synder. När Jesus blir förklarad och förhärligad av Gud Fader är möjligtvis texten från Lukas den tydligaste bilden av vad som hände när Jesus tillsammans med Petrus, Jo­han­nes och Ja­kob gick upp på ber­get för att be: …me­dan han ta­la­de kom ett moln och sänk­te sig över dem, och när de försvann i mol­net blev lärjung­ar­na förskräck­ta. En röst hördes ur mol­net: ”Det­ta är min son, den ut­val­de. Lyss­na till ho­nom”, och när rösten ljöd stod Je­sus där en­sam. Lärjung­ar­na teg om vad de ha­de sett, och vid den ti­den berätta­de de ingen­ting för någon.

2 Mos 40:34-38
Ett moln täck­te up­pen­ba­rel­setältet och Her­rens härlig­het fyll­de bo­ning­en. Mo­se kun­de in­te gå in i up­pen­ba­rel­setältet, ty mol­net vi­la­de över det och Her­rens härlig­het fyll­de bo­ning­en. Var­je gång mol­net höjde sig från bo­ning­en bröt is­ra­e­li­ter­na upp och fort­sat­te sin vand­ring. Om mol­net in­te höjde sig bröt de in­te upp – in­te förrän det höjde sig. Her­rens moln vi­la­de över bo­ning­en om da­gen, och om nat­ten lys­te en eld i mol­net inför is­ra­e­li­ter­nas ögon un­der he­la de­ras vand­ring.

Upp 1:9-18
Jag, Jo­han­nes, er bro­der som i Je­sus de­lar li­dan­det, kungavärdig­he­ten och uthållig­he­ten med er, ha­de kom­mit till ön Pat­mos för Guds ords och Je­su vitt­nesbörds skull. Jag kom i hänryck­ning på Her­rens dag och hörde bakom mig en stark röst, som en ba­sun, och den sa­de: ”Vad du ser, skriv det i en bok och skic­ka den till de sju försam­ling­ar­na, till Efe­sos, Smyr­na, Per­ga­mon, Thy­a­ti­ra, Sar­des, Fi­la­del­fia och La­o­di­keia.” Jag vände mig om för att se rösten som ta­la­de till mig. Och när jag vände mig om såg jag sju lampställ av guld, och mitt bland lampställen såg jag någon som var lik en människo­son, i fot­sid klädnad och med ett bälte av guld om bröstet. Hans hu­vud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter lik­na­de gyl­le­ne brons när den glöder i smält­ug­nen, och hans röst var som rösten av sto­ra vat­ten. I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt, tve­eg­gat svärd, och hans an­sik­te var som so­len när den ly­ser i sin kraft.

När jag såg ho­nom föll jag ner som död för hans fötter. Och han la­de sin högra hand på mig och sa­de: ”Var in­te rädd. Jag är den förs­te och den sis­te och den som le­ver. Jag var död, och se, jag le­ver i evig­he­ters evig­het, och jag har nyck­lar­na till döden och döds­ri­ket.

Luk 9:28-36
Un­gefär en vec­ka se­na­re tog han med sig Petrus och Jo­han­nes och Ja­kob och gick upp på ber­get för att be. Me­dan han bad förvand­la­des hans an­sik­te, och hans kläder blev vi­ta och ly­san­de. Och två män sam­ta­la­de med ho­nom. Det var Mo­se och Elia som vi­sa­de sig i härlig­het, och de ta­la­de om hans uttåg ur värl­den som han skul­le full­bor­da i Je­ru­sa­lem. Petrus och de and­ra ha­de fal­lit i djup sömn men vak­na­de och såg hans härlig­het och de båda männen som stod till­sam­mans med ho­nom. När des­sa skul­le lämna ho­nom sa­de Petrus till Je­sus: ”Mästa­re, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyd­dor, en för dig och en för Mo­se och en för Elia” – han viss­te in­te vad han sa­de. Men me­dan han ta­la­de kom ett moln och sänk­te sig över dem, och när de försvann i mol­net blev lärjung­ar­na förskräck­ta. En röst hördes ur mol­net: ”Det­ta är min son, den ut­val­de. Lyss­na till ho­nom”, och när rösten ljöd stod Je­sus där en­sam. Lärjung­ar­na teg om vad de ha­de sett, och vid den ti­den berätta­de de ingen­ting för någon.