Söndagen 16 juli firar kristna kyrkan 6:e söndagen efter Trefaldighet. Temat denna söndag handlar om Efterföljelse, vilket innebär att följa Herren Jesus Kristus. Vi har alltså uppdraget att tjäna Herren och varandra. Att tjäna världen, en idol, ekonomin, politiken eller människor förgör oss från insidan. De som väljer att efterfölja Herren inser att de måste vara ödmjuka samt inse att vi alla är beroende av Skaparen. De som vänder Gud ryggen och försöker klara sig själva inser i bästa fall att de blivit föremål för ondskans makter, makter som är starka och påverkar oss mer än vi tror. Allt för många inser för sent att de blivit lurade att tro på dem som tjänar sitt eget ego. Det är bara genom Guds Ord vi kan komma till rätt med oss själva. Jesus säger i dagens evangelietext: Till en an­nan sa­de han: ”Följ mig!” Men man­nen sva­ra­de: ”Her­re, låt mig först gå och be­gra­va min far.” Då sa­de Je­sus: ”Låt de döda be­gra­va si­na döda, men gå själv och förkun­na Guds ri­ke.” En an­nan man sa­de: ”Jag skall följa dig, her­re, men låt mig först ta farväl av dem där hem­ma.” Je­sus sva­ra­de: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plo­gen, han pas­sar in­te för Guds ri­ke.” Texterna för denna söndag hittar du nedan:

1 Kung 19:19-21
Elia gick däri­från. När han fann Elisha, Sha­fats son, var den­ne ute och plöjde. Tolv par ox­ar ha­de han framför sig, det tolf­te körde han själv. Elia gick fram och kas­ta­de sin man­tel över ho­nom. Då lämna­de Elisha ox­ar­na och sprang ef­ter Elia och bad ho­nom: ”Låt mig först gå och kys­sa min far och mor till av­sked, se­dan skall jag följa dig.” Elia sva­ra­de: ”Gå till­ba­ka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?” Elisha gick till­ba­ka, tog de båda ox­ar­na och slak­ta­de dem. Med oket som bräns­le tilla­ga­de han köttet och gav det åt fol­ket att äta. Se­dan bröt han upp och följ­de Elia som hans tjäna­re.

1 Kor 9:19-26
Fri och obe­ro­en­de av al­la har jag alltså gjort mig till al­las slav för att vin­na så många som möjligt. För att vin­na ju­dar har jag för dem va­rit som en ju­de. För att vin­na dem som står un­der la­gen har jag för dem va­rit som en som står un­der la­gen, fast jag själv in­te står un­der la­gen. För att vin­na dem som är ut­an lag har jag för dem va­rit som en som är ut­an lag, fast jag in­te är ut­an Guds lag, jag har ju Kristi lag. För att vin­na de sva­ga har jag inför dem va­rit svag. Allt har jag va­rit inför al­la, för att åtminsto­ne rädda några. Allt gör jag för evan­ge­li­ets skull, för att också jag skall få del av dess löften.

Ni vet ju att al­la löpar­na i en tävling spring­er men att ba­ra en får pri­set. Löp då för att vin­na det. Var och en som tävlar måste försa­ka allt – löpa­ren gör det för en krans som viss­nar, vi för en som ald­rig viss­nar. Jag har målet i sik­te när jag löper, och jag slår in­te i luf­ten när jag box­as.

Luk 9:51-62
När ti­den var in­ne för hans upp­ta­gan­de till him­len vände han si­na steg mot Je­ru­sa­lem, och han skic­ka­de budbära­re före sig. De gav sig av och gick in i en sa­ma­risk by för att förbe­re­da hans an­komst. Men man vil­le in­te ta emot ho­nom, ef­tersom han ha­de vänt si­na steg mot Je­ru­sa­lem. Då sa­de hans lärjung­ar Ja­kob och Jo­han­nes: ”Her­re, skall vi kal­la ner eld från him­len som förgör dem?” Men han vände sig om och tillrätta­vi­sa­de dem, och de fort­sat­te till en an­nan by.

När de kom vand­ran­de på vägen sa­de en man till ho­nom: ”Jag skall följa dig vart du än går.” Je­sus sva­ra­de: ”Rävar­na har ly­or och him­lens fåglar har bon, men Människo­so­nen har ing­et ställe där han kan vi­la sitt hu­vud.” Till en an­nan sa­de han: ”Följ mig!” Men man­nen sva­ra­de: ”Her­re, låt mig först gå och be­gra­va min far.” Då sa­de Je­sus: ”Låt de döda be­gra­va si­na döda, men gå själv och förkun­na Guds ri­ke.” En an­nan man sa­de: ”Jag skall följa dig, her­re, men låt mig först ta farväl av dem där hem­ma.” Je­sus sva­ra­de: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plo­gen, han pas­sar in­te för Guds ri­ke.”