Att känna förakt eller att se ned på någon handlar om att anse någon är mindre värd än en själv och/eller ogilla personen eller gruppen mycket starkt. Närmaste jämförelsen med förakt är att hata, eller undervärdera, en individ och/eller individer. Om man föraktar enskilda eller grupper brukar föraktet oftast sluta i ett mörker samt en mängd lögner, om inte för något annat skäl så för att förlöjliga eller svärta ner motståndaren. Fenomenet pågår särskilt påtagligt i nuvarande västvärld, där tidigare kristen etik och moral havererat eller avvecklats. Det är specifikt ledare i västvärlden som öppet föraktar oliktänkande, oavsett det handlar om enskilda individer, grupper eller till och med andra länder som har en avvikande åsikt. Denna hybris och hat hos dessa föraktare kan i flertalet fall liknas med  sagan om ”häxan” som varje dag vände sig till sin egen spegelbild på väggen och frågade; Vem är den vackraste i hela världen? Häxan fick förstås alltid samma lögnaktiga svar: Du är den vackraste i hela världen!

Läser man en dagstidning, tittar på TV eller lyssnar på radio så verkar föraktet för andra framträda offentligt, oavsett det handlar om individer, grupper eller andra länder. Föraktarna använder allt grövre ord och fraser och försöker få andra att se ner på dem av föraktarna valt ut som mål. Sorgligt nog så har föraktarna medvetet valt att förkasta all tidigare mänsklig omsorg för nästan. Dessa onda föraktare verkar även ha kastat ut förfädernas tidigare omsorg och omvårdnad och ger hellre uttryck för att de föraktar även sina förfäder, som i de flesta fall var restriktiva i sina vardagliga ordval, inte minst när det gäller offentliga uttalanden.

Vad är det då som har gått så snett i västvärlden? Det verkar som om ondskan har fått ett betydligt större utrymme i väst, trots att västvärlden var vaggan för kristendomens utbredning en gång i tiden. Det var västvärlden som sände ut missionärer och volontärer för att föra ut det glada budskapet om Jesus Kristus. Sedan dess har det glada budskap sorgligt nog blivit förvanskats och i många fall har de västliga kyrkorna och församlingarna valt att tjäna ondskans herre och man undrar varför?

Ett svar på denna kniviga fråga finner vi hos apostel Paulus och hans brev till romarna. I det första kapitlet förklarar Paulus hur det kommer att gå för dem som förkastar den levande tron på Herren, Jesus Kristus. Paulus inleder kapitlet med att förtydliga att han inte …skäms för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron. Efter att ha klargjort tron på evangeliet tar Paulus upp frågan om vad ett liv utan kunskap om Gud innebär:

Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra.

De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det.

Det ser ut som att allt det som Paulus skriver om har fullbordats i vår tids västvärld. Antalet föraktare och ondskans tjänare växer lavinartat i antal. De verkar ha en gemensam nämnare, nämligen att de medvetet valt ett liv utan Gud och andlighet. Därför ser vi tydligt hur dessa ondskans tjänare tar galna och idiotiska beslut som leder till än mer ondska.

De är inte oroliga för att förklarar krig med andra länder och bryr sig inte det minsta om sitt eget folk, alltså dem som de är satta att beskydda och tjäna. De väljer att tillbe avgudar och sko hämningslöst sig själva ekonomiskt. De tror på allvar att de ska kunna bygga ett nytt Babels torn, bland annat genom att introducera en världsomfattande AI, WHO och UN såsom enda världsliga auktoriteter. Enligt dessa organ ska alla innevånarna i världen underställas ett ledarskikt som tar sig rättigheter som de aldrig fått folkets förtroende för. Dessa onda individer och grupper spenderar gärna andras pengar på allt sådant som de själva anser vara viktigt, men de tar inte hänsyn till att större delen av världens befolkning överstiger deras antal, utan fortsätter gärna med att stjäla och förakta dem som går emot dem. De saknar helt enkelt ett samvete, liksom rent sunt förnuft, etik och moral.

Hur slutar då allt det som för närvarande händer i västvärlden? Svar ges oss genom det som Paulus skriver. De som föraktar andra och tjänar lögnens herre har dömt sig själva till en evig död. De kommer att bli straffade och hamna i helvetet, något som Jesus nämner totalt 11 gånger i evangelierna! Dessa onda själar skulle möjligtvis komma till viss insikt om sin ondska om de skulle ge sig själva möjlighet att lyssna till det Gud har att säga, men de väljer hellre att gå djävulens ärenden. Sorgligt nog ser de inte sin egen litenhet utan väljer hellre att skylla på andra. Sådana onda individer äger i många fall en mängd pengar, media och företag. Men deras villfarelse innebär leder dem till en strategi som inte är hållbar, tvärtom blir de mer girig och onda, såsom Paulus påpekar:

Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det.

Du som vågar stå för en sann kristendom, som följer Skriften, vet att tron på Jesus Kristus skiljer sig från det som ex. Romersk-katolska kyrkan, Svenska kyrkan och andra världsligt profilerade kyrkor ger uttryck för. Du som tror på Frälsaren, Jesus Kristus vet att Herren Jesus har hört vår klagan och beaktat alla de tårar som har fällts. Herren ser varje dag hur dessa onda varelser medvetet förvillar barn, unga och äldre. Herren säger även att det vore bättre för dessa att begå suicid (hänga en kvarnsten om halsen och sänka sig i havets djup). Våga därför i all enkelhet tro på Herren Jesu kraft och vilja att rädda alla dem som vänt sig till Honom i bön och tro, trots att det ser mörkt ut! Aposteln Petrus påpekar ju att djävulen går runt som ett rytande lejon och villig att sluka alla han möter.