Annandag påsk

Annandag påsk

Måndag 10 april firar kristna kyrkan Annandag Påsk och då handlar temat om mötet med den uppståndne, som syftar på tillfället då två lärjungar möter Jesus på vägen mot Emmaus. Annandag påsk är inom kristendom dagen efter påskdagen. Enligt den kristna berättelsen var det dagen då Jesus, efter att ha blivit levande igen, uppenbarade sig för lärjungarna. Fram till 1700-talet fanns även helgdagarna tredjedag påsk och fjärdedag påsk i Sverige. Åtminstone vid Sveriges västkust var det vanligt att främst unga flickor klädde ut sig till brud med krans, krona och slöja. Därefter tågade flickorna genom byn och fick gåvor.

Jer 31:9-13
Gråtan­de kom­mer de, men jag tröstar dem och le­der dem. På en jämn väg där de in­te sna­var för jag dem till strömman­de vat­ten. Ty jag är en fa­der för Is­ra­el, Efraim är min förstfödde son. Hör Her­rens ord, ni främman­de folk, förkun­na det i de fjärran kustländer­na: Han som sking­ra­de Is­ra­el skall sam­la dem. Han skall vak­ta dem som her­den sin hjord. Ty Her­ren friköper Ja­kob och räddar dem från över­mak­ten. De skall kom­ma till Si­ons höjd och jub­la, de skall stråla av lyc­ka över allt vad Her­ren ger, över säd och vin och ol­ja, över får och ox­ar. De skall bli som en gröns­kan­de trädgård, ald­rig mer skall de li­da nöd. Då skall flic­kor­na dan­sa i glädje, yng­ling­ar och gam­la fröjdas. De­ras sorg skall jag vända i ju­bel, jag skall ge dem tröst och glädje ef­ter smärtan.

Ni vet att det in­te var med förgäng­li­ga ting, sil­ver el­ler guld, som ni friköptes från det me­ningslösa liv som ni över­ta­git från era fäder. Nej, det var med blo­det från ett lamm ut­an fel el­ler fläck, Kristi dyr­ba­ra blod. Han var ut­sedd re­dan före värl­dens ska­pel­se men trädde fram först nu vid ti­dens slut, för er skull som tror. Ge­nom ho­nom tror ni på Gud, som har uppväckt ho­nom från de döda och förhärli­gat ho­nom, så att ni i er tro också kan hop­pas på Gud.

Ni har re­nat era själar ge­nom att ly­da san­ning­en och kan le­va i upp­rik­tig kärlek till era bröder. Äls­ka då varand­ra av he­la ert hjärta. Ni är ju födda på nytt, in­te ur en förgäng­lig sådd ut­an ur en oförgäng­lig, Guds le­van­de och beståen­de ord, ty: Människan är som gräset och all hennes härlighet som blommorna i gräset. Gräset vissnar och blommorna faller av. Men Herrens ord består i evighet. 

Joh 20:19-23
På kvällen sam­ma dag, den förs­ta i vec­kan, satt lärjung­ar­na bakom reg­la­de dörrar av räds­la för ju­dar­na. Då kom Je­sus och stod mitt ibland dem och sa­de till dem: ”Frid åt er al­la.” Se­dan vi­sa­de han dem si­na händer och sin si­da. Lärjung­ar­na blev gla­da när de såg Her­ren. Je­sus sa­de till dem igen: ”Frid åt er al­la. Som Fa­dern har sänt mig sänder jag er.” Se­dan an­da­des han på dem och sa­de: ”Ta emot he­lig an­de. Om ni förlåter någon hans syn­der, så är de förlåtna, och om ni bin­der någon i hans syn­der, så är han bun­den.”

Lämna ett svar