Tredje söndagen efter trettondedagen

Tredje söndagen efter trettondedagen

Söndagen 22 januari 2023 firar kristna kyrkan 3:e söndagen efter Trettondedagen, då temat handlar om att Jesus skapar tro, som måste kopplas samman med Guds Ord, alltså det som Jesus Kristus representerar vid alla sammanhang, oavsett han talar, gör något eller bara existerar som sådan. Han säger själv att han är A o O, början och slutet på hela universum och den som skapat allt redan innan allt existerade, inklusive oss som i många fall tror att vi har medverkat för att skapa något, trots att vi inte haft någon roll annat än mottagare av den nåd som Gud Fadern skänkt oss genom sitt heliga Ord. Att få gåvan att tro på Jesus Kristus, som vår enda Frälsare (Räddare) handlar om en nådegåva som är både fantastisk såsom otroligt, inte minst för de som inte tror, och som allt för ofta själva vandrar på sådana vägar som leder dem till ondska samt elände, trots att de själva inte alltid är medvetna om det. Texterna för söndagen hittar du nedan:

2 Kung 5:1-4

Naa­man, den ara­me­is­ke kung­ens över­befälha­va­re, ha­de stort in­fly­tan­de hos sin her­re och var högt an­sedd, ef­tersom det var ge­nom ho­nom som Her­ren ha­de gjort ara­me­er­na se­ger­ri­ka. Men han led av spetäls­ka. Un­der ett härj­ningståg ha­de ara­me­er­na ta­git en li­ten flic­ka från Is­ra­el som fånge. Hon kom i tjänst hos Naa­mans hust­ru, och en dag sa­de hon till sin mat­mor: ”Om min hus­bon­de ba­ra kun­de kom­ma till pro­fe­ten i Sa­ma­ria! Då skul­le han bli bo­tad från sin spetäls­ka.” Naa­man gick till sin her­re och berätta­de vad den is­ra­e­li­tis­ka flic­kan ha­de sagt.

2 Kung 5:9-15

Och Naa­man kom med si­na hästar och vag­nar och stan­na­de vid Elishas port. Elisha skic­ka­de ut en man till ho­nom med den­na upp­ma­ning: ”Far ner till Jor­dan och ba­da sju gång­er i flo­den, så skall din hud läkas och du bli re­nad.” Men Naa­man gick däri­från i vre­des­mod och sa­de: ”Jag ha­de trott att han skul­le kom­ma ut själv och stå där och ro­pa till Her­ren, sin Gud, och föra han­den fram och till­ba­ka över det sju­ka stället och så bo­ta min spetäls­ka. Är in­te Ama­na och Par­par, flo­der­na i Da­mas­kus, bätt­re än al­la Is­ra­els vat­ten­drag? Kun­de jag in­te li­ka väl ba­da där och bli re­nad?” Förbitt­rad vände han sig om och gick. Men hans följe­sla­ga­re kom fram och ta­la­de med ho­nom. ”Fa­der”, sa­de de, ”om det ha­de va­rit något svårt pro­fe­ten begärt av dig, nog ha­de du gjort det då? Desto större an­led­ning när han ba­ra vill att du skall ba­da dig för att bli re­nad.”

Naa­man for då ner och dop­pa­de sig sju gång­er i Jor­dan, som guds­man­nen ha­de sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. Han vände till­ba­ka till guds­man­nen med he­la sitt följe, gick fram till ho­nom och sa­de: ”Nu vet jag att det in­te finns någon gud på he­la jor­den ut­om i Is­ra­el. Jag ber dig ta emot en gåva av din tjäna­re.”

2 Kor 1:3-7

Välsig­nad är vår her­re Je­su Kristi Gud och fa­der, barmhärtig­he­tens fa­der och all trösts Gud. Han tröstar oss i al­la våra svårig­he­ter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. Ty lik­som vi har fått en rik­lig del av Kristi li­dan­den får vi också rik­lig tröst ge­nom Kristus. Har vi det svårt är det för er tröst och fräls­ning. Blir vi trösta­de är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära sam­ma li­dan­den som vi själva. Vi har ett fast hopp när det gäller er; vi vet att lik­som ni de­lar li­dan­de­na med oss, de­lar ni också trösten.

Joh 4:46-54

Han kom alltså till­ba­ka till Ka­na i Ga­li­leen, där han ha­de gjort vatt­net till vin. En man i kung­lig tjänst ha­de en son som låg sjuk i Ka­far­naum. När han fick höra att Je­sus ha­de lämnat Ju­deen och var i Ga­li­leen, sökte han upp ho­nom och bad ho­nom kom­ma ner till Ka­far­naum och bo­ta hans son, som låg för döden. Je­sus sa­de till ho­nom: ”Om ni in­te får se tec­ken och un­der, så tror ni in­te.” Ämbets­man­nen sa­de: ”Her­re, kom in­nan mitt barn dör.” Je­sus sva­ra­de: ”Gå hem, din son le­ver.” Man­nen trod­de på vad Je­sus sa­de och gick. När han ännu var på väg hem möttes han av si­na tjäna­re, som ta­la­de om för ho­nom att poj­ken lev­de. Han fråga­de då vid vil­ken tid på da­gen han ha­de bli­vit bätt­re, och de sva­ra­de: ”I går vid sjun­de tim­men lämna­de fe­bern ho­nom.” Då förstod fa­dern att det ha­de hänt just när Je­sus sa­de till ho­nom: ”Din son le­ver”, och han kom till tro lik­som al­la i hans hus. Det­ta var det and­ra teck­net, och Je­sus gjor­de det när han ha­de kom­mit från Ju­deen till Ga­li­leen.

Lämna ett svar