Första söndagen i Advent

Första söndagen i Advent

Söndagen 27 november år 2022 firar den kristna kyrkan Första söndagen i ADVENT, då temat handlar om Ett nytt nådens år och som betyder att Herren Jesus skänker oss alla levande ett nytt år, specifikt utifrån den kristna traditionen samt innehållet. Detta i jämförelse med det återkommande nyåret som övriga samhället firar allmänt. För att fullfölja Gamla Testamentets profetiska budskap om Messias genomförde Jesus från Nasaret exakt allt det som Gud Fadern ville och nedskrivit långt i förväg genom sina profeter. När Jesus och hans lärjungar närmar sig Jerusalem och Olivberget säger Jesus: ”Gå bort till byn där fram­me, så hit­tar ni ge­nast ett åsnesto som står bun­det med ett föl bred­vid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni sva­ra: Her­ren behöver dem, men han skall strax skic­ka till­ba­ka dem.” Första Advent firar vi bland annat genom att tända det första av fyra ljus som symboliserar de fyra veckorna fram till jul då vi firar Jesu Kristi födelsedag.

Sak 9:9f

Ro­pa ut din glädje, dot­ter Si­on, jub­la, dot­ter Je­ru­sa­lem! Se, din ko­nung kom­mer till dig. Rättfärdig är han, se­ger är ho­nom gi­ven. I ring­het kom­mer han, ri­dan­de på en åsna, på en ung åsne­hingst. Jag skall förin­ta al­la strids­vag­nar i Efraim, al­la hästar i Je­ru­sa­lem. Kri­gets va­pen skall förin­tas. Han skall förkun­na fred för fol­ken, och hans välde skall nå från hav till hav, från flo­den till värl­dens ände.

Upp 5:1-5

Och jag såg i högra han­den på ho­nom som satt på tro­nen en bokrul­le med skrift på både fram­si­dan och bak­si­dan och förseg­lad med sju si­gill. Och jag såg en väldig äng­el som ro­pa­de ut med hög röst: ”Vem är värdig att öpp­na boken och bry­ta si­gil­len?” Men ing­en i him­len el­ler på jor­den el­ler un­der jor­den kun­de öpp­na boken och se i den. Och jag grät häftigt över att det in­te fanns någon som var värdig att öpp­na boken och se i den. Men en av de älds­te sa­de till mig: ”Gråt in­te. Se, han har seg­rat, le­jo­net av Ju­da stam, skot­tet från Da­vids rot. Han kan öpp­na boken med dess sju si­gill.”

Matt 21:1-9

När de närma­de sig Je­ru­sa­lem och kom till Bet­fage vid Oliv­ber­get skic­ka­de Je­sus i väg två lärjung­ar och sa­de till dem: ”Gå bort till byn där fram­me, så hit­tar ni ge­nast ett åsnesto som står bun­det med ett föl bred­vid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni sva­ra: Her­ren behöver dem, men han skall strax skic­ka till­ba­ka dem.” Det­ta hände för att det som sagts ge­nom pro­fe­ten skul­le upp­fyl­las: Säg till dot­ter Si­on: Se, din ko­nung kom­mer till dig, ödmjuk och ri­dan­de på en åsna och på ett föl, ett last­djurs föl. Lärjung­ar­na gick bort och gjor­de så som Je­sus ha­de sagt åt dem. De hämta­de åsnan och fölet och la­de si­na mant­lar på dem, och han satt upp. Många i folk­mas­san bred­de ut si­na mant­lar på vägen, and­ra skar kvis­tar från träden och strödde dem på vägen. Och fol­ket, både de som gick före och de som följ­de ef­ter, ro­pa­de: ”Ho­si­an­na Da­vids son! Välsig­nad är han som kom­mer i Her­rens namn. Ho­si­an­na i höjden!”

Lämna ett svar