Rika och fattiga i världen
Aposteln Jakob (troligtvis Jerusalems förste biskop samt halvbror till Jesus) beskriver i sitt brev (2:a kapitlet) den verklighet som gäller för alla rika och fattiga i världen, och Jakob tydlig och ärlig i sin beskrivning när han beskriver konsekvensen av att förlita sig på sin världsliga rikedom. Nutidens rika härjar vilt, särskilt dem i den västliga delen av världen. Det gör de utan några förbehåll, och då särskilt i sin strävan att försöka ta över allt styrande av samtliga länder. Dessa arma världsligt rika borde, liksom vi övriga, värna om sin eviga tillvaro och var den tillvaron kommer att äga rum. De som har en stor världslig rikedom har i allt för många fall blivit högfärdiga och iklätt sig obarmhärtigt mot andra. Många av dem har även ett hjärta av sten, men inget av det fråntar dem från att en dag ställas inför den avgörande domen, dagen då Herren vår Gud, genom sin Son, Jesus Kristus, ska döma alla som har vandrat eller som vandrar i denna jordiska tillvaro. Ingen kommer undan, utan alla kommer att ställas inför den prövningen som Jakob beskriver nedan.
Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus. Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: »Här är en bra plats för dig«, men till den fattige: »Ställ dig där borta«, eller »Sätt dig på golvet vid mina fötter« – gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar?
Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom? Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er? Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt.
Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen stämplar er som överträdare. Den som håller hela lagen men överträder ett enda bud har brutit mot dem alla. Ty han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott har också sagt: Du skall inte dräpa. Om du inte bryter äktenskap, men dräper, är du en lagöverträdare. Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen.
Som enskilda individer och kristna, alltså ansvariga inför Herren vår Gud, så får vi aldrig bortse ifrån allt det som aposteln Paulus skriver om i 1 Kor. 5:11-21:
Gud vill försoning
Jag vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker därför vinna människor; Gud vet hurdan jag är, och jag hoppas att ni också gör det innerst inne. Jag vill inte rekommendera mig själv igen men ge er möjlighet att vara stolta över mig, så att ni kan bemöta dem som skryter med det som ligger på ytan och inte med det som finns i hjärtat. Har jag varit i extas, är det för Gud. Är jag sansad, är det för er. Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem. Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.