Söndagen före Pingst

Söndagen före Pingst

Den 29 maj firar kristna kyrkan söndagen före Pingst och temat handlar om att Hjälparen kommer. Hjälparen, som är detsamma som den helige Anden, är den ande Jesus lovat lärjungarna skulle komma 10 dagar efter att han själv togs upp av molnen upp till Guds himmelska rike. Utan Hjälparens stöd och bistånd är vi som troende rent tafatta i vår förståelse av den kristna tron. Våra ögon ser inte och öron hör inte sanningens Ord, något Herren var väl medveten om. Texterna för söndagen före Pingst hittar du nedan:

5 Mos 31:6-8

Var tapp­ra och star­ka! Var in­te rädda och låt er in­te skrämmas av dem, ty Her­ren, din Gud, går själv med dig. Han skall in­te svi­ka dig, in­te över­ge dig.”

Så kal­la­de Mo­se till sig Jo­sua och sa­de till ho­nom inför al­la is­ra­e­li­ter­na: ”Var tap­per och stark! Ty du skall föra fol­ket in i det land som Her­ren med ed lo­va­de de­ras fäder att ge dem, och du skall göra det till de­ras egen­dom. Her­ren skall själv gå före dig. Han skall va­ra med dig. Han svi­ker dig in­te och över­ger dig in­te. Var in­te rädd, tap­pa in­te mo­det!”

Rom 8:31-39

Vad in­nebär nu det­ta? Om Gud är för oss, vem kan då va­ra mot oss? Han som in­te sko­na­de sin egen son ut­an utlämna­de ho­nom för att hjälpa oss al­la, varför skall han in­te skänka oss allt med ho­nom? Vem kan an­kla­ga Guds ut­val­da? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sit­ter på Guds högra si­da och vädjar för oss. Vem kan då skil­ja oss från Kristi kärlek? Nöd el­ler ång­est, förföljel­se el­ler svält, na­ken­het, fa­ra el­ler svärd? Det står ju skri­vet: För din skull li­der vi dödens kval da­gen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt det­ta tri­um­fe­rar vi ge­nom ho­nom som har vi­sat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att var­ken död el­ler liv, var­ken äng­lar el­ler an­de­mak­ter, var­ken något som finns el­ler något som kom­mer, var­ken kraf­ter i höjden el­ler kraf­ter i dju­pet el­ler något an­nat i ska­pel­sen skall kun­na skil­ja oss från Guds kärlek i Kristus Je­sus, vår her­re.

Joh 16:23-33

Den da­gen kom­mer ni in­te att fråga mig om någon­ting. San­ner­li­gen, jag säger er: vad ni ber Fa­dern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni in­te bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir full­kom­lig.

Det­ta har jag sagt er i bil­der. Det kom­mer en tid då jag in­te läng­re skall ta­la i bil­der ut­an med kla­ra ord låter er ve­ta allt om Fa­dern. Den da­gen skall ni be i mitt namn, och jag säger in­te att jag skall be till Fa­dern för er, ty Fa­dern själv äls­kar er ef­tersom ni har äls­kat mig och trott att jag kom­mer från Gud. Jag kom från Fa­dern och trädde in i värl­den. Jag lämnar värl­den igen och går till Fa­dern.” Lärjung­ar­na sa­de: ”Nu ta­lar du med kla­ra ord och in­te i bil­der. Nu vet vi att du vet allt, du behöver in­te höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kom­mer från Gud.” Je­sus sva­ra­de: ”Nu tror ni. Den stund kom­mer, den är re­dan in­ne, då ni skall sking­ras, var och en åt sitt håll, och lämna mig en­sam. Men jag är in­te en­sam, ef­tersom Fa­dern är med mig. Det­ta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I värl­den får ni li­da, men var in­te oro­li­ga, jag har be­seg­rat värl­den.”

Lämna ett svar