Västvärlden är i behov av ordning, mening och mänsklig värdighet

Det tråkigaste som hänt i vårt tidigare kristna land är att vi postmoderna förlorat både tron och greppet om att vara människa. När vi valde att lämna den kristna tron som utgör grunden för vårt lands skapande och välfärd lämnade vi även själva meningen och målet med vårt jordiska liv. Orsaken till att många lämnade tron på det övernaturliga, det obegripliga och osynliga var argumentet att vi blivit så upplysta och vetenskapligt medvetna så att vi inte längre behöver tro på något osynligt, övernaturligt eller oförgängligt! Tragiskt nog blev våra förgängliga jordiska liv samtidigt utan en tydlig ordning i all vårt eget kaos. När man lämnar tron på Gud förlorar man även ett uttalat och nödvändigt behov av en mening som sträcker sig längre än våra korta liv på jorden. Och framför allt förlorar man känslan att vår mänskliga existens handlar om en gudomligt given gåva och värdighet som existerar utanför oss själva och oberoende av oss. Det tror jag är en av orsakerna till att allt fler tappar hoppet och ger upp sitt liv redan i tidig ålder. Numera får unga inte lägre lära sig att se en given struktur i sina liv. Än mindre har de fått presenterat ett givet mål med sina liv som är eviga, eftersom sådana strukturer inte längre finns då man rationaliserats bort allt i och med att man slängde ut all religion till förmån för sina egna mänskliga begrepp, grupperingar och gemenskaper som allt för ofta blandas samman till en missmatchning. Människan har inte längre något att se fram emot, inte ens efter döden som är det definitiva slutet på vårt liv. Vi har heller inte längre något ytterst ansvar att svara emot!

För en gudstroende handlar det mänskliga livet och värdigheten om något mycket konkret. Men den vetskapen kommer inte av sig självt utan måste bli förkunnat av de äldre generationerna till de yngre, och detta för att de även ska förstå och tillämpa detsamma. Tyvärr har vår snedvridna vetenskapliga radikalism, som gärna talar om rasism, moral, etc. men de definierar aldrig begreppen, inte såsom kristen lära gör. Hellre angriper de kristna och fördummar dem på olika sätt. Däremot angripa de inte andra religioner, multikulturer, etc. eftersom de är rädda för sina jordiska liv. För de som ex. tillhör Islam kan ofta sin Koran. De vet att Koranen befaller dem att angripa dem som angriper Mohamed eller Islam. Kristna angriper man frimodigt fast det är kristendomen som har lärt dem själva vad mänsklig värdighet, respekt och västerländsk moral är. Det bekymrar sig heller inte att ta del av Bibelns 66 böcker. Det de glömmer är att varje gång de fnyser åt kristna så fnyser de även åt sin egen syn på vad mänsklig värdighet handlar om, eftersom begreppen är detsamma som deras förfäder hämtade från Bibeln, alltså boken som judar och kristna har läst och lärt sig från i tusentals år. Det är de bibliska berättelserna om mänsklig värdighet som utgör grunden för västvärlden, dess utbildningar och välfärd. Det är den bibliska synen på mänskliga värdighet som utgjorde byggstenarna i allt det vi har idag. Det är den kristna synen på mänsklig värdighet som Guds avbilder som vår framtid är avhängig av, men som allt för många radikaler har förkastat.

Mänsklig värdighet och livets mening inleds med en komplicerad berättelse, fast den är lättläst. Det handlar om berättelsen om Adam och Eva! Adam och Eva levde i paradiset – en tillvaro utan oro, sjukdom och annat elände, i en av Gud ordnad trädgård i paradiset. Det gjorde de fram tills det att ormen fick Eva att tvivla; Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av frukten på Kunskapens träd, eller ens röra det? Djävulens ifrågasättande fick Eva att tvivla och bli nyfiken på den förbjudna kunskapen. När hon väl släppte greppet om sanningen, Guds Ord, som hade uttalats för att skydda människan från det onda behövdes inte mycket övertalan förrän Adam gjorde detsamma. Båda åt av frukten på Kunskapens träd och genast öppnades deras ögon! All realitet och radikalism blev uppenbart och båda reagerar på liknande sätt; de skäms över sin nakenhet, något som Gud hade skyddat dem från så länge de valt att följa Ordet, som ger evigt liv. Nu stod Adam och Eva där rädda och ängsliga över sin egen nakenhet och tillkortakommande. De insåg att de inte kommer att klara av livet på egen hand. De hade inte ens något eget att iklä sig i utan skylde sig med löv. De blev medvetna om sin nyfunna kunskap, en dumhet som fick dem att bli lurade om att de själva var gudar. Rädslan fick dem att gömma sig när Gud kom gående i paradiset. Gud ropar på Adam och frågar: Var är du, alltså inte vad har du gjort. Adam och Eva gömde sig och var rädda och ängsliga över sin nakenhet i jämförelse med Guds vishet och omsorg. Så småningom gav Adam sig tillkänna och Gud insåg vad som hänt och inledde med att slakta ett oskyldigt djur för att iklä dem kläder som de skulle ha nytta av när de blev utsparkade från paradiset. Straffet för vad människan hade gjort stod fast! Gud gav inte vika utan utestängde oss från ett underbart och befriande liv som inte ägde några problem eller lidanden, såsom våra jordiska liv är fullt utav.

Adam straff var att han i all framtid skulle hämta sin föda i sitt anletets svett. Evas straff var att hon skulle lida när hon födde nytt liv. Båda fick rimliga straff utifrån det brott de hade begått; de hade vägrat att lyssna på Guds Ord och vishet och valt att lyssna på en lögnare som är världens härskare, alltså härskaren av den tillvaro som vi blev förpassade till. Från den stunden och i all jordisk framtid kommer vi att tvingas arbeta för vårt dagliga bröd. Vi måste arbeta i anletes svett för att utvinna vår energi ur jordens mull. Kvinnan, som faktiskt är den enda som kan ge nytt liv trots att vissa påstår annat, kommer att i all jordisk framtid föda genom smärta, fast olika slags mänskliga metoder och mediciner numera finns för att lindra den smärtan. Gud lämnade trots allt varken Adam eller Eva utan någon slags bistånd. Han skänkte dem kläder att iklä sig i och regler i de böcker som vi kallar för Bibeln. Vi får tydliga direktiv om hur vi ska klara oss igenom denna jordiska jämmerdal, som vi själva valde att hamna i. Gud gjorde inget annat än att Han var konsekvent! Det är orsaken till vår tillvaro på jorden, som kan tyckas både pinsam och lika hård som den var för de första människorna. Vi kommer, så länge vi befinner oss här, tvingas arbeta i vårt anletets svett. Vi kommer att tvingas lida när kvinnan ska föda, trots nutida vetenskap. De som aldrig har umgåtts med Bibelns 66 böcker borde börja göra det! Det är alltid fördel att lära känna de böcker som ger oss beskrivningar av vår faktiska tillvaro här på jorden. I Bibelns berättelser får vi ta del av både det onda som det goda. Ingen som har läst böckerna kan förbli oberörd. Antingen gör man som ateisterna har valt att göra, man förkastar allt och förnekar Gud och litar hellre på sin egen förnäma kunskap och vishet. Man upphöjer sig själva och sin briljanta intelligens, allt för ofta till förmån för sig eget ego. Men när man gör det så gör man även ett aktivt val. Man utestänger sig själva från det eviga livet som gavs oss som en gåva. Men trots att man förkastar och förnekar Gud kommer man ändå inte undan de strikta ordningar som Gud har inplanterat i vår jordiska tillvaro. Men man kan även anammar de bibliska berättelserna och inse att vi blev till för att ha en relation till den som skapade oss med ett specifikt syfte, nämligen att bli älskad och att få älska.

Som människa kommer vi alltid att möta både ont såsom gott. Ondskan utgår alltid från världens härskare, Djävulen, genom oss själva, medan det goda utgår från den som skapade oss till Hans egen avbild, detta eftersom han älskar oss. Djävulens syfte är att fortsatta kampen mot Gud. Han vill driva oss bort från Guds vishet, bort från Livets träd, och än en gång mot kunskapens kaos. Guds vishet är detsamma som den ultimata ordningen som existerade i paradiset. Därför anges tydligt att Gud inte är oordningens Gud utan ordningens. Som människa kan vi välja att leva efter den gudomliga ordning, den som Gud har inplanterat i våra hjärtan, eller göra som allt för många har valt att göra, nämligen att lita på sig själva, på sin egen kraft, sin egen förmåga. Men ju mer intellektuell vi påstår oss vara ju längre bort från Gud är vi, eftersom en intellektuell människa inte behöver Gud. Hon vill ju klara av allt på egen hand och leva ett liv utan en Tyrann som styr och bestämmer över hennes individualitet.

Det här inlägget postades i Första-sidan. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *